Familjenkänslakaosglädje

Les Miserables

I går fick jag verkligen ett ryck och stack i väg med en mycket kär vän på bio. Gissa om vi valde mitt i prick. Oj vad vi grät och njöt. En fantastisk film som är svår att sätta ord på. Två timmar och 45 minuter flög i väg. I bland är det så oerhört skönt att få gråta av sig, en befrielse. Se den om du kan och gillar musikaler. Hugh Jackman gjorde en fantastisk rollprestation. Man kan undra var han plockade upp sin inspiration i från? Hans blick, intensitet var så intensiv nästan skrämmande…Russel Crowe var också bra men det var lite konstigt att höra honom sjunga. Det är ju kanske inte riktigt hans grej. Anna Hathaway spelande med sådan känsla, inlevelse  och lidelse.  En film som stannar kvar länge. Åh vad jag måste få fler sådana här ryck. 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.