Livet runt 40

Ibland kommer det över mig med full kraft. Kärleken.
Att se Olivia prata sig igenom dagarna. Gå och sjunga överallt. Att hon numera går på pottan och gör frivilligt ettan och motvilligt nummer två. Att hon är så stolt över detta och gärna spolar ned i toaletten efteråt (förutom nummer 2). Att se hur go hon är. Att höra hennes meningar. Att se att hon accepterar att inte längre dricka välling.
I samma veva kommer ångesten. Hon börjar bli så stor, men ändå så liten än.
Min kärlek. Min Olivia.
Vår stora lilla tjej.
Det värker i hela min kropp när jag tänker på hur mycket jag vill att det ska gå bra för henne i livet. Att hennes glädje ska få vara kvar. Hennes sång och dans.
Värk.
Hennes kärlek till Petter. Hennes irritation till Petter. Att stå för dörren så han inte kommer ut. Att butta lite. Att be om förlåtelse. Att erkänna att det hon gjort var fel. När hon säger till mig att sluta sjunga med i låtarna för hon hör inte vad de sjunger.
Vår lilla gourmand. Som älskar cocktailkapris, fetaost, oliver och ruccolasallad.
Mitt hjärta. Vårt hjärta.
Ibland vill jag trycka på paus. Lägga mig bredvid henne i hennes lilla säng och lukta henne i nacken. Lägga mig i nucken. Snooza. Tills jag får en spark i mellangärdet.
Älskade unge.
Ibland vill jag bara gå in och väcka henne och låta henne vara uppe en stund till. Hon skulle ju bli så glad. Fjäskig.
Älskade unge!
Värk