Så fort Andy stack näsan innanför dörren stack jag och Petter ut våra.
Att vara inne med ett halvsjukt barn som dessutom är uttråkad till tänderna och nästan tappat rösten tar ut sin rätt.
Jag spyr på det. Japp det är sant. Man får väl säga så? Att man är för jäkla trött på gnället, det höga pipande gnället. Det som skär genom glasrutor och trumhinnor.
Och när vi skulle gå ut kom oliven fram :
– Ia mä. Ia mä.
Så då fick man en släng av dåligt samvete med sig i bagaget till mormor.
Stackars lilla gumman.
Men imorgon ska vi iaf gå ut och ta frisk luft, en liten promenad kan ju inte skada.
Nu vilar vi öronen hos mormor.
Nej det kan jag förstå, då är hon kanske inte så pigg på det heller.
Det ät väl ingen fara för barn att vara ute trots feber, det beror ju mest på om barnet.orkar med det eller inte. Barn är ju ofta pigga trots feber.
Nej jag vet, men jag har inte velat gå ut när febern varit 39.