Något som kan göra mig rabiat, förbannad och irriterad är när folk i ens omgivning inte respekterar de rutiner man gjort för sin bebis. Jag är föräldraledig och umgås alltså med mitt barn 24/7 och känner därför mitt barn bäst och naturligtvis hennes pappa oxå.
Efter nästan 11 månader ihop med vår skrutt vet vi vid det här laget vad som fungerar för henne och vad som verkligen inte fungerar. Hon mår bäst av att äta välling i lugn och ro vid 18,30 och för att sedan gå och lägga sig vid 19,30. Blir det senare än det av olika anledningar får vi ett h-vete dagen efter. Det har vi lärt oss av misstag vi gjort.
Olivia mår även bra av att äta på nästan exakt samma tider varje dag och mellis äter vi innan hennes förmiddagslur och eftermiddagslur, så slipper hon vakna av att vara hungrig och inte ha sovit ut ordentligt.
Olivia får ofta somna själv vid förmiddagslur och eftermiddagslur (om vi inte är extremt myssugna och söver henne i vår famn). Detta för att hon ska kunna komma till ro av sig själv och somna av sig själv. Det fungerar jättebra.
Hon får även inte sova i sin säng på dagen. Sängen är till för natten och det har hon lärt sig. Sin säng betyder nattsömn. Fungerar oxå skitbra.
Jag tycker att när man får barnvakt för några timmar eller över natten, då är det de rutiner vi satt upp man följer. End of discussion. Faktiskt. Ruckar man på rutinerna får ju jag och Andy ta bråket och skriken efteråt. Inte den som är barnvakt.
Jag förstår egentligen inte varför folk runtomkring ska ha egna åsikter om ens barnuppfostran eller ens rutiner.
Vill inte vi att man ska prata skit om andra människor och andra barn i Olivias närhet. Då är det så.
Vill inte vi ge vårt barn socker – ja då är det så tills vi säger att det är okej.
Vill inte vi att man inte ska svära (skitsvårt jag vet) inför Olivia – ja då är det så.
Vill inte vi att man inte ska prata rasistiskt, nedtryckande eller bara vara allmänt elak i sina kommentarer om andras utseende – ja då är det så.
Eller??
Jag blir bara skitirriterad när jag tänker på sånt här.
Vårt barn är vår uppfostran. Vi vet vad som fungerar bäst och vet vi inte det precis nu, så lär vi oss det snart.
Det här är svårt! En del andra människor tror – av någon outgrundlig -anledning att de vet bäst.
Välkommen förbi på barnpsykolog Hans Nyströms blogg om du vill läsa mer om barnuppfostran och positivt bemötande av barn. Han svarar även på frågor.
http://lyckligabarn.wordpress.com
Hälsar
Anna
Förstår att du blir irriterad! Vi har inte haft barnvakt än, och vi har inte så fasta rutiner heller, men jag kommer bli arg om någon ger honom godis eller låter honom se otäcka filmer eller sånt om vi har sagt att han inte ska få det…
Kram
Mia, jag och min man är nog som din familj. Visst rutiner är bra, basrutiner bör det finnas. Jag är själv inte uppvuxen i en familj där rutiner följs slaviskt, jag vill inte heller uppfostra min dotter med en massa rutiner. Hon liksom vi måste kunna vara flexibla i bland utan att det påverkar eller raserar hela tillvaron.
När vi kommer så pass långt att det är dags för barnvakt blir det med största sannolikhet mor och farföräldrar. När hon är hos dom tycker jag det är okej med lite mormor/morfar/farmor/farfar-mys. Klart att dom kan få ge henne lite godis mm. Är vi bortbjudna på kalas tycker jag självklart att hon kan få smaka tårta.
Ja självklart ska man kunna rucka ibland. Men rutiner när de är små är bra, sen kommer det ju säkert komma regler efter hand. Just nu när Oliven är liten mår hon bra av rutiner. Klart det händer att de inte efterföljs slaviskt, men det här med socker är vi hårda på.
Rutiner? Vad är det? Här har Ni familjen som lever i total spontanitet! Ja.. kanske inte riktigt… men
….det är våra sk. ”rutiner”.
Lexie mår bra och vi mår bra.. Självklart måste Lexie känna sig trygg och ha någorlunda rutiner (vi lever ju inte i totalt kaos direkt)… men det är inget direkt vi får ta igen om vi ruckar på… eller rättare sagt så är vi medvetna om att vi kanske får ta en extra vaken timma på kvällen om vi åkt bil på kvällen och hon somnat i bilen…eller om hon somnat borta då vi varit hos kompisar eller föräldrar…
Och är det så att vi inte har tillgång till micro eller mat så kör vi ersättning som ett litet mellanmål innan vi har möjlighet att ge mat….Å det käkar hon kall som varm! Å så får hon som sagt maten när vi är framme..
Självklart försöker vi ju ha ungefärliga tider när vi är hemma,, men vi ser heller inga problem med att rucka på dom så länge vi inte märker någon skillnad på Lexie. Å i vår familj är det Lexie som bestämmer. Det har vi lärt oss. Ingen ide att försöka få henne att äta (tex) om hon inte är hungrig.. då är det bättre att vänta en timma eller två!
Jag hör till dom som tycker att lite skit rensar magen och ger nog Lexie både det ena och det andra som man kanske inte ska ge.. sen kan jag väl hålla med om att man inte ska börja ge dom godis å sånt för tidigt. Men att få smaka.. joo.. det kommer hon nog få göra! 🙂
men som sagt.. vi är alla så himla olika och jag respekterar andras regler likväl som jag hoppas andra respekterar våra. Vi vet som sagt själva vad som funkar och inte funkar. 🙂
En del mår bäst med fasta rutiner medan andra mår bra av mindre fasta rutiner!
Rörigt inlägg..jag vet… men jag tror, Johanna, att du vet vad jag menar. ( och att jag inte är en dålig förälder). du har ju följt min blogg ett tag och vet hur vi flänger och far!! 🙂
Kram
Just ja, en grej till – det där med rutiner, det är ju så olika från barn till barn.
Om vi ”ruckar” på Lucas mat- eller sovtider någon enstaka gång så märker vi inte av det. Det har varit lätt att ”ställa tillbaka” tiderna dagen efter. Medans vissa barn behöver ha samma tider varje dag, och om så är fallet så är det SJÄLVKLART föräldrarna som vet bäst!
🙂
Håller med dig till fullo! När min mamma (det är oftast hon som barnvaktar när det behövs) passar Lucas så brukar jag tala om för henne när han ska äta nästa gång, ungefär vad han ska äta och när han ska sova (och hur länge).
Det där med sockerintag är nästan det klurigaste har jag märkt. Alla har så himla olika ”regler” för sina barn. En del ger både sagt, juice & godis från att dom är 1 år, och en del ger inget alls förän de börjar skolan.
Om vi blir bortbjudna eller har kalas eller ska fika så brukar (oftast) de i sällskapet fråga vad han får äta & dricka, och det ser jag som ett tecken på att de accepterar att VÅRA riktlinjer gäller. Annars brukar jag försöka tala om INNAN att det här får han äta & dricka och det här får han INTE äta & dricka.
Vad vill jag komma fram till egentligen? haha. Jo, att jag håller med dig i alla dina åsikter, men att jag inte (ännu) upplevt det som något problem. Jag kanske bara har tur med vilka människor jag har i min närhet.
HÅLLER MED DIG!!! Alla gör det som fungerar för just dem. Och man skall även respektera föräldrarnas åsikter & rutiner! Alla är vi ju olika.
Du har helt rätt i allt du skriver. Det är vi som föräldrar som vet vilka rutiner som fungerar och inte fungerar. Vi som bestämmer om de ska få socker i sig eller inte osv. Vi tänker inte heller ge Mathilde socker och samma sak gäller här. Sovrummet är endast när hon ska sova.
Vilket hon lärt sig, när jag tar in henne där så vet hon att det är tid för att sova hela natten (bortsett från att hon vaknar ibland och vill ha mat).
Det är våra barn och så länge vi inte skadar våra barn i vår uppfostran ska folk ge fan i våra val!
Vi har haft sockerdiskussionen många gånger. Både min och sambons familjer tycker att det är klart att hon ska få lite bulle eller kaka. Dom tycker vi är fåniga som säger nej. Jag känner att jag vill inte låta dom vara barnvakt, för dom kommer inte göra som vi säger. Dom kommer ge henne bullar, för alla barn vill ju ha bullar.
Jag blir skitarg rent ut sagt när folk inte kan respektera att det är vårt barn och vi som bestämmer, inte dom.