Idag gifter sig Kate Middleton med Prins William. Jag kommer trotsa vädret och sitta inne och kika på bröllopet (plus att jag har hosta och ont i halsen). De har ju lite att leva upp till om man ser till hur fint bröllop det svenska brudparet hade förra året. Jag tycker det är mysigt att kolla in kungliga och kändisbröllop.
Jag har alltid varit emot giftermål själv. Jag har levt av det gamla hederliga ” Det tar ju ändå slut någongång, inget håller för evigt” och därför aldrig haft i tanken att jag velat gifta mig själv. Detta har jag högt och brett pratat om och därför har jag fått reda på att mina tidigare pojkvänner aldrig ens vågat tänka tanken att fria till mig (om de velat).
Sedan jag träffat Andy har min tanke ändrats. Nu helt plötsligt vill jag gifta mig och vara någons lilla fru. Jag vill ha samma efternamn som Andy och Olivia. Vara vår egna lilla familj som visar att man hör ihop. Jag vill att någon älskar mig så mycket så han vill fria till mig och visa att det bara är vi och ingen annan. Det om något är väl romantiskt. Och jag är en big sucker for romance.
Sen hur bröllopet ska se ut är vi lite oense om. Andy vill se mig i kyrkan med bröllopsklänning och stå längst fram och gråta när jag kommer och går. Detta tycker jag är lite läskigt. Jag gillar inte att vara så i centrum, då blir jag generad och darrig och skulle nog behöva smutta mer än en gång på champagnen.
Jag å andra sidan har inga som helst svårigheter med att rymma och gifta oss utan några inblandade. Bara vi 2 och Korven.
Men detta går inte Andy med på.
Kompromiss.. jag skulle kunna överraska med en fest, ett dop eller annat och gifta mig samtidigt. Utan att någon annan vet det och alla får en chock. Det skulle jag kunna göra. Det vore roligt. Men det gillar inte Andy heller.
Helt plötsligt har jag gått ifrån att inte vilja gifta mig till att vilja gifta mig och ha storslagna planer. Skulle jag gifta mig i kyrkan skulle jag vilja överraska Andy med att ha några musiker i kyrkan som ställer sig upp och spelar hans favoritlåt när vi går ut.
Men allt är dyrt och kostar pengar och då är det bättre att gifta sig i rådhuset (don´t kill med Ida), men som sagt det går ju inte Andy med på.
Men egentligen är det väl inte så mycket att tänka på nu, då först måste ett frieri ske. Vi är ju liksom inte ens förlovade.
Idag blev man lite mer varse om att livet är skört. En gammal arbetskompis till Andy dog i en arbetsplatsolycka igår kväll. Inte gammal. Två barn. Otäckt som fan och man blir sjukt varse om att livet kan ändra sig från dag till dag. Man måste leva i nuet och ta hand om varandra. Ibland ska man inte vänta med saker som man borde göra.
Men man gör det ändå.
Man är ju mänsklig och kan inte gå och oroa sig för allt som kanske sker eller inte sker.
Nu ska jag värma lite kebab från gårdagens rester och invänta bröllopet på tv.
Bröllopsyra
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Jag håller på att det blir som Andy vill.
Skriv din kommentar här!
Jo ett stort bröllop kostar enorma summor som kanske är bra att ha till annat när ni nu har en liten skrutta att ta hand om. Dessutom anser jag att giftermålet är mellan två människor. De två som älskar varandra, alltså ni två! Släkt och vänner har egentligen ingenting med ert förhållande att göra (om du nu förstår hur jag menar) Det blir intimt, romantiskt och mysig att gifta sig på tu man hand och kanske en liten resa på det. Presenter kan ni få ändå, efteråt 🙂 Klart ni ska gifta er!
Haha… ja, det känns som om ni kommer få svårt att få till det där med bröllopet. Ha ett stort bröllop för jag har aldrig varit på bröllop och det skulle allt vara roligt att gå på någon gång(OM man nu ens blir bjuden;-)).
Jag vill vara gift men inte gifta mej, tycker absolut inte om att stå i centrum å inte Marko heller för den delen. Så ska vi gifta oss någon gång blir det utan att någon vet.