Denna dag har spenderats på bästa sätt, först med gudstjänst som kyrkvärd med en nästan fullsatt kyrka. Fina ungdomar och härliga stammisar. Glädje och fin musik gjorde min dag.
Sedan har vi bara varit hemma och myst. Tom har spelat sitt nya Mario Cart och jag har sovit eftermiddag med My. Nu har vi plaserat oss i sängen min lilla dotter och jag. Hon sover gott och jag njuter av att bara vara bredvid och titta. Tänk vad det är speciellt att få se ett så litet liv göra sina första framsteg. Just nu märker vi hur blicken fixeras mer och mer. Hon lyssnar och lär känna oss. Mest av allt tränar hon nacken, hon lyfter huvudet från axeln och kikar runt om och om igen.
Det märks hela tiden vilken skillnad det är på att få ett fullgånget barn än ett prematur just när de är så här små. Dock vet jag ju att skillnaderna blir mindre ju äldre de blir. Idag finns det inget som säger att sonen var prematur. Han är längre än de flesta i sin klass och han är lätt lärd i skolan. En av de saker jag gillar mest är ändå hans outömliga fantasi. Han skriver små historier och de är så fantastiska och jag kan lova att så bra skrev inte jag när jag gick i första klass.
Senaste kommentarer