Är det något som är tabu att prata om så är det vikt. Antingen är det komentarer som ”är du säker på att det inte är två” eller bara ”vad stor du är”. Jag vet att jag fick en rätt stor mage nu när jag var gravid. Dock var min viktuppgång inte speciellt stor. Speciellt inte efter de sista tillväxt ultraljuden som visade på en storek på bebis 26% över medel.
Jag vägde in mig på 64 kilo i augusti och väge ut mig 72 kilo. Upp 8 kilo, lika mycket som med första, men med skilnaden att han låg i magen 35 veckor och denna 40 veckor bara 5 dagar från planerat förlossningsdatum. Jag har absolut inte fokuserat på min vikt och att den stod still sista månaden handlade nog mer om att det ständigt kändes fullt i magen, det var för trångt för att äta speciellt mycket. Jag behövde inte mer och ja jag har det tillbaka nu. Den 27e vägde jag mig ny hemkommen på 66,2 kilo och nu är jag nere på 65,4 kilo. Snart nere på start vikt.
Dock är det inte så mycket kilona som räknas för inte sjutton ser kroppen ut som i augusti. Det finns en pösig mjuk öm mammamage i mitten. Desutom har jag sjukt svullna fötter, vilket jag inte alls räknat med. Trodde inte att saker kunde hända efter förlossningen, men tydigen. Höll knappt på att få på mig skorna när vi skulle hem, fick knyta upp dem och ha dem oknytna. Sedan har jag bara använt flipp flopp skor barfota trots väderleken.
Så vad är bättre kroppsligt efter mot att vara gravid:
Jag kan andas utan problem, ingen mage som trycker konstant på lungorna.
Man når nästan alla delar av sin kropp.
Ingen liten i magen som försöker sparka dönder revbenen.
Trycket ner mot bäckenet är borta. Vilket gör det lättare att gå.
Det som fortfarande är jobbigt är att snittet läker och minskar rörligheten. Det gör jävulusiskt ont.
Senaste kommentarer