Just idag gick jag in i vecka 39, 95,4% av graviditeten är avklarad och ja jag känner mig klar, färdig och redo för förlossning.
Jag har älskat många stunder av denna min andra och sista graviditet. Första ultraljudet, att lyssna på hjärtljudet, andra ultraljudet att få ta hem bilder och visa för Tom. Lära känna sparkarna och den pigga individ som bor där i min mage. Förväntan och nyfikenhet att möta dig du lilla.
Vad jag inte gillat, oron i början för att allt ska gå bra, oron på slutet med onormal tillväxt. Alla dagar med illamående de första månaderna. Den här avslutande månadens värk i mage, rygg och revben. Trycket på lungorna som gör att andningen låter som ett tröskvärk. Dina ihärdiga sparkar på revbenen. Alla nätter då man måste upp och kissa. Väntan som känns lite för lång.
Åh jag känner med dig – vid det där laget vill man verkligen bara ha sin lilla skatt i famnen. Och att alla tjatar om att ”nu är det inte långt kvar” känns nästan som ett hån, men hoppas du är i mål snart!
Ja, nu är denna bebis på väg att vräkas hoppas jag. Sonen säger varje dag att den är välkommen ut.