Här sitter jag med mängder med känslor, som för bara någon dag sedan var präglade av glädje, ro och längtan. Nu är jag bara ledsen, orolig och vill bara att allt ska ta slut.
Tyvärr kan jag inte delge allt jag vill, jag skulle vilja gå till angrepp och visa riktigt vad jag känner, men förmodligen skulle det hoppa upp och bita mig i röven istället.
Så jag biter ihop, tar nya tag och går vidare, ja har man något val. Kan man egentligen välja att lägga sig ner under täcket och inte kliva upp. Avsäga sig alla roller som mamma, sambo, dotter eller något annat. Ja några kan man säkert välja eller välja bort medan andra finns kvar hur mycket man än önskar att det skulle gå att ta bort.
Just nu är det så mycket som är osäkert och ja det skapar stress utan dess like. Jag hoppas på lite julfrid tillslut, även om det verkar som om den kommer att sitta långt inne.
Skit vad mycket ord om ingenting. Känner mig helt utpumpad av alla känslor. Det ska dock bli mysigt att krypa upp i famnen på min underbara lilla familj, liten men naggande god.
Senaste kommentarer