Oj va min mage la av nu.
Jag kollade posten och där låg det.
Delgivning och tid i tingsrätten.
Vill bara grina och gömma mig .
Vi har väntat i 1,5 år på
att nått ska hända med ärendet på
exmannen och ingenting händer.
Ja kanske om vi har tur efter mötet i som är i veckan nu.
Men detta på mig gick jättefort.
Jag undrar varför mitt gick så fort och inte hans.
Jag förstår ju att hans är så mycket grövre .
Men hade det hänt nått tidigare så hade han inte hunnit jävlas med mig såhär .
Så länge han är ute så kommer han fortsätta .
Allt detta stressar mig,inte bara inombords utan hela kroppen.
Jag tappar hår.
Jag har Ångest och sömnsvårigheter.
Vikten går neråt .
Jag jobbar iallafall fortfarande även om varje dag är en pärs att ta sig dit.
Jag trivs jättebra på mitt jobb men har ångest varje dag jag ska dit.
Jag går ändå och tar ljupa andetag när det är jobbigt men är alltid glad och trevlig så det inte ska synas o det känns bra efter.
Hade det inte varit för C så hade jag sjukskrivit mig han är ett sånt stort stöd och får mig att må bättre.
Dom dåliga dagarna så finns han alltid där .
Mina barn stöttar mig massor och finns där hela tiden.
jag är så glad för alla dom❤️
