Idag är det en vecka sen Exmannen hade sin andra rättegång då han överklagade sin dom på 7 år.
Det känns som det aldrig tar slut.
Jag kände när den första var klar och slut att nu ska vi börja läka, några av barnen skrev till han och bad han ta sitt straff för det han gjort och inte överklaga men han lyssnade inte.
Han tänker tydligen överklaga så långt det går så blir domen inte som han vill efter denna så överklagar han igen till högsta domstolen.
Jag har mått så dåligt.
Vissa dagar känns bättre men andra dagar sväller känslorna över och jag gråter .
Jag håller minen och jobbar men bakom den fasaden är jag Såå ledsen.
Jag har skuldkänslor och förstår inte att jag levt så många år med honom och detta har hänt precis nästan hela tiden .
Varför märkte jag inget 😭
Jag får minnen på Facebook som jag alltid fått förut men nu är det jobbigt att få dom,nu när jag vet vad som pågått under den tiden så triggar det mitt mående.
Nästan så man ser i min dotters ögon nu på bilderna när hon var barn ,dom är så ledsna,hur kunde jag missa det.
Jag ser bilder med honom och henne där vi hjälper henne att flytta till egen lägenhet.
Hur kunde han😭
Jag hoppas verkligen att han fortsätter få sitt straff och att dom inte sänker det ,vi får veta vilken dag som helst nu.
