Trots att vi väntar tvillingar så kan jag ärligt säga att jag inte har hundra procent koll på de olika typerna som finns. Redan tidigt såg de på ultraljudet att våra enäggstjejer var en monokorionisk/diamniotisk tvillinggraviditet. Som jag förstått det så delar de yttre säck men har som tur är varsin inre som gör att de inte kan trassla ihop sig med varandra, samt att de delar på en och samma moderkaka. Risken för tvillingtransfusionssyndrom (TTS) ökar vid en sådan tvillinggraviditet som innebär en obalans av blodcirkulationen mellan fostren. Här sa läkaren att man har en ökad oro fram till vecka 28 ungefär och därefter minskar risken.
Varannan vecka under graviditeten har vi gått på ultraljudskontroller och de andra veckorna kontroller hos barnmorskan. Lyx med så många ultraljud tycker vissa men man har varit nervös inför varje kontroll. Trots att jag googlat flitigt samt läst om ALLT på familjeliv så har vi varit hyfsat lugna och inte oroat oss i onödan alltför mycket… Läkarna på östra har varit väldigt bra 🙂
(v.17)
(v.32)
I onsdags gick vi in i vecka 32 och tjejerna visar fortfarande inga tecken på TTS. När vi fick veta att jag var gravid så kändes det som att man hade så lång tid på sig att bli redo men nu är det mindre än 2 månader kvar!? Man går tydligen aldrig 40 hela veckor med den här typen så känslan av att vi redan fått ett datum för eventuell igångsättning är SJUKT. Jag hoppas dock att de ändå vill komma någon dag tidigare av sig själva 🙂 Jag är inte jättestor för att vänta tvillingar och jag vet inte hur det skulle kännas att bära ett barn. Men det blev tungt och jobbigt fort, i vecka 28 blev jag heltidssjukskriven. Trodde jag skulle bli så rastlös av att bara vara hemma men jag försöker gymma eller ta promenader så gott jag orkar!
