Halvmarathon, upplevelsen – Linda
Linda

Linda

Halvmarathon, upplevelsen

En upplevelse av det jobbigare slaget!

En promenad från Söder ner till startområdet fick nerverna att lugna sig något inför start. ( Tack och lov även för Bajamajorna, jag skulle inte överleva utan dem innan start;))

Mitt primära mål för loppet var att ta mig runt, sedan hade jag en önskan om under 2 timmar. Detta var mitt första lopp på halvmaradistans så jag visste inte alls hur kroppen skulle reagera.

Starten gick 16.20 och jag tog det lugnt, lät alla springa i sitt tempo och stressade inte.

Med mig hade jag 1 gel som jag skulle ha till 14 km där Magnus stationerat sig med påfyllning.

Första 5 gick snabbt, det kändes inte så dock! Fick i mig lite vatten och gel under denna första del av loppet!

De nästa 5 km fram till 10 gick också fort, passerade milen på 55 drygt!! Inte särskilt bra…Tack Lina&Oscar för pepp under denna sträcka!!*kram*

Vid 11 km (hurra mer än hälften klart!) började jag känna av min astma, det blir ansträngt i lungorna, trots 2 puffar före start, och jag saktar ner tempot. Magnus står vid 14 ca, efter Slussen, och där fyller jag på med gel och drar 2 puffar med Bricanylen innan jag fortsätter. Nu känns det bättre igen, bara 1/3 kvar av loppet!

Uppförsbackarna hopar sig mot Tanto, Halvmaran är absolut ingen lätt bana kan jag meddela för er som inte sprungit, men en massa hejarop från bland annat träningskompisarna Sara och Lisa får mig att kämpa på. Jag stannar jättesnabbt en stund senare och sträcker ut vaderna innan jag fortsätter gående. Dock bara i en minut eller om ens det. Det känns lättare efter det, men låren bränner på bra!

Bästis Lotta står vid 18,5 km och hejar med barnen- bara värsting-sega-backen kvar upp till Götgatan. Jag är sjukt trött här- spyfärdig och gråtfärdig x 100!

Från Götgatan är det all in och utförsbacke. Var lite rädd för att benen inte skulle bära med tanke på hur trött jag var.

Då jag passerar 20 km markeringen är det bara att se framåt, andas Linda och fokusera framåt, strax i mål. Hinner lägga märke till de stackare som har hela Söderrundan kvar.

Precis innan vi passerar slottet för att sedan svänga upp mot målet slänger jag in allt jag har och kutar. Det får bära eller brista, får krypa in i mål i värsta fall! Får en viss kick av att ta ryggar mot målet och sedan kutar jag allt jag kan ända in i mål.

Jag vet redan då att jag inte klarat tiden under 2 timmar och det struntar jag fullständigt i. Jag är 32 år, mamma till två, jobbar heltid och ändå har jag lyckats springa in bland de 2000 främsta i mitt första lopp på denna distans!

Maken står vid vår mötesplats och jag storgråter- det är fruktansvärt skönt att låta alla känslorna komma efter alla kilometer!

I efterhand- ja, jag sprang tok för fort i början vilket resulterade i en väldigt degressiv löpning & trötthet. En ny lärdom för mig helt enkelt! Det är stor skillnad på 1 och 2 mil;)

20120915-205822.jpg

20120915-205833.jpg
Den här bilden kan inte publiceras för ofta!

Grattis även till alla er andra som presterat idag, grymt jobbat och särskilt tack till er alla som stöttat mig i min träning och peppat mig framåt!!!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!

Kommentarer
Linda

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lisa

    Stort grattis, fantastisk prestation!!!
    Det var kul att heja (även om jag missade framsidan, så snabb var du 😉 ) och kul att det gav lite energi.
    Sov gott och njut nu!!! Kram