På det senaste inlägget jag skrev fick jag en kommentar som sved. Jag skrev om hur jag fastnade för städning med ättika och kommentar menade att jag behövde städa utifrån de bilder jag lade ut.
Jag vet att jag inte ska ta åt mig, men det är klart att det är tråkigt att höra. En småbarnsmamma gör så gott hon kan. Att då få en spydig kommentar om att man har ett stökigt hem, svider tyvärr.
Många kommentarer jag får är snälla och gör mig väldigt glad. Men så dyker de upp ibland, de där kommentarerna som gör mer skada än nytta. Ibland undrar jag varför man tar sig tid att skriva något dumt till någon annan.
Jag tycker ändö att de bilder jag visar upp inte visar det värsta kaoset. Jag menar värre har det varit.
Som sagt, det har sett värre ut i hemmet. Men så är det med lekande barn. Då får man ta leken med kaoset.
Jag läste något så bra när barnen var små: att städa när man har barn är som att skotta medan det fortfarande snöar. Tycker alltid att jag lever i ett smärre kaos. Man kan inte hålla på och plocka jämt. Barnen måste ju få leka tycker jag.
Precis, det var en bra liknelse. 😃 Jag tror inte det finns något hem som är rent och snyggt jämt. Barnen måste få leka.
Men hallåå, barnen måste väl få leka? O då ser det ut så där, el värre. Stackars alla barn med pedantiska föräldrar!
Tack! 🙏 Jag känner detsamma.