Det blev skridskor i dag i stället för i går. När vi var på plats och kom ut på isen började jag fundera på om detta var en bra idé. Varken Emil eller Love har stått på ett par skridskor på ett år. Love stod inte ens på sina skridskor ifjol och gjorde det inte nu heller. Han hängde i mina armar så jag rent tekniskt bar runt honom. Den enda detaljer var att skridskorna rörde vid isen. Emil var nöjd i 10 minuter men sedan började han ramla runt och tog sig knappt upp. När vi bestämde att vi inte skulle pusha Emil mer, utan mer försöka finna en glädje i stället så bröt Love ihop. Han ville absolut inte kliva av isen. Så där står vi med en unge som gråter för att han vill kliva av isen och en som gråter för att den inte ville kliva av. Till hela grejen hör att ingen av oss ville bära runt på 17KG Love runt på isen. Hade han klarat av skridskorna bättre hade en kunna varit kvar med honom.
Det hela slutade med att vi var av Love från isen och efter det var Love förbannad tills dess att vi kom hem. Inte ens skattjakten på Ica Maxi var rolig för honom. Vi började verkligen fundera på om det är värt att ta med Love på grejer. Det blir nämligen ALLTID världens bråk när vi ska därifrån. Han har verkligen kommit in i en rejäl treårstrots.
