Pappa hämtade mig vid tåget i fredags kväll vid 20.00. I fredags kväll när jag kom hem var jag orolig för hur barnen skulle reagera när de fick se mig.
de tog de väldigt försiktigt.
De kommer ta tid för barnen att förstå att mamma inte kan göra de som jag brukar göra annars. Jag gör mycket här hemma och nu får jag varken bära tungt på 6 veckor eller anstränga mig.
Det som har jobbigast med detta är nog Oliver. Han är så mammakär så är jobbigt för han att jag inte kan bära honom. Och de gör att det är jobbigt för mig också. Men igår satt han bredvid mig och höll om mig.
Jag tittade på min mun igår och nu möter mina tänder varandra för första gången i hela mitt liv. Känns ofattbart och när väl svullnaden gått ner så kommer jag vara ändå nöjdare.
jag har det kämpigt här hemma. Kämpar på med flytande kost, värktabletter, penicillin, inflammationsdämpande och morfin. Denna första veckan slipper jag lämna och hämta barnen så jag kan vila så mycket som möjligt här hemma.
på onsdag har jag återbesök i Göteborg igen, då kommer de sätta gummisnoddar som ska hålla bettet fast. 
