En kolikmammas bekännelser – En kolikmammas bekännelser
Josefin

En kolikmammas bekännelser

Detta ständiga jämförande

Detta konstanta jämförandet. Samtidigt som jag är så innerligt trött på det så kan jag inte låta bli. Var på en barnvagnspromenad idag. Tredje sedan han föddes. Efter 20 minuter hade han sovit klart i vagnen och ville bli buren. Så där gick jag. Med min jättebebis i sele och kände hur axlarna åkte längre och längre fram samtidigt som jag hörde mig själv säga att det var okej att de sa att de hade haft det skitlätt trots att jag haft och har det skittufft med mitt barn. Är jag hemsk som inte menade det alls? Är jag hemsk som känner att det är så jävla orättvist att de har barn som inte bara sover sig genom dagarna utan även nätterna medans det känns som att det enda jag gör är att kämpa med att hålla honom nöjd och pigg. Idag har jag burit runt på honom i 4 timmar redan och klockan är bara 1, hur fan är det tänkt att jag ska orka? Och när blir det egentligen bättre?

Det är så jävla synd också att jag ger mig ut på sånna där saker. Hade sån energi efter gårdagens framgångar med Coop besök och vagnsovning och kände mig oövervinnlig. Men så efter denna promenad så kan jag inte längre glädjas över Noahs framsteg utan är istället ledsen för att han inte är sådär ”lugn och snäll” som deras barn. Detta i sin tur leder till ett dåligt samvete utan dess like och sen är karusellen i rullning. Och så skäms jag, Skäms för att jag känner mig så osäker i min roll som mamma, skäms över att jag inte kan hålla mitt barn nöjd, skäms över att han är så ”jobbig”, skäms över att jag tycker att han är jobbig osv. osv. Och som körsbäret på grädden så var jag yngst också, den enda singelmorsan och den enda som inte har ett jobb att gå tillbaka till.

Så nä. Blir kanske inga fler promenader på ett tag, vet inte om min självkänsla klarar det. Eller så är det precis tvärtom, att jag behöver det för att sluta jämföra mig. Vi får se. Nu ska jag passa på att tycka synd om mig själv medans pappan är här och avlastar mig för lunch sen är det bara att tuta och köra igen. Runt runt går det, ångesttåget.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.