Skita i fred

När sjukdomar avlöser varandra

Vi är inne på tredje veckan i rad (tror jag) som Niclas får vabba eftersom jag själv är så kass så jag inte orkar. Feber, ögoninflammation (från helvetet – det gör ONT!!!), halsont (alltså, vi snackar att jag nog hellre föder utan bedövning), kräksjuka… För oss alla.

Vi har haft en tuff sjukdomsperiod nu alltså och jag orkar snart inte mer. Det känns så instängt. Så litet och trångt. Och sunkigt… (även om vi givetvis städar och håller på). Men det känns som sjukdomsluften liksom tar över.

Bild 2016-03-11 kl. 11.26 #3

Vi skulle haft kalas för alla januarifödslingar igår. Jag vet inte vilket kalas i ordningen det är som vi får skjuta fram. Men det har hänt förr. Men å andra sidan så har vi kalas i april i stället. Då är det ännu ljusare tider, lite varmare och minst lika bra! Men idag vart jag äntligen hos läkaren och fick kortison. Han visste inte riktigt vad mina pågående halsproblem kunde vara men tyckte nog lite synd om mig som inte orkar någonting och som har ont så jag inte kan svälja (och ibland får svårt att andas… Riktigt obehagligt!

I övrigt har vi det riktigt bra. Barnen utvecklas i enorm takt.

DSC_1095
Nea har börjat bli väldigt stor nu, känns äldre på något vis. Fortfarande lika vetgirig och vill lära sig så mycket. Läsning, om blommor, svampar, kroppen… Hon är nyfiken på hur allt fungerar! Det är mest prat om kroppen och hur bebisar blir till. Vi har kikat på massa häftiga filmer på youtube, hur livet i magen fungerar och så! Riktigt roligt!

DSC_1026
Lo också… Hon har börjat prata på ett annat vis, uttrycka sig annorlunda. Hon är lite lugnare av sig på sätt och vis… Och på sätt och vis inte! Lo älskar att sitta och pyssla, rita och klistra. Hon kan sitta helt tyst jättelänge och pilla mer grejer. Idag pysslade hon en liten filtgubbe med pussmun i form v ett hjärta. Hon är riktigt påhittig!!

DSC_1277
Mio – Hon pratar otroligt tydligt och MYCKET! Den enda som sticker ut i familjen och är lugnare av sig är iofs Niclas. Mio är en riktig pratkvarn, som oss andra alltså. Hon har börjat gå på toan nu, oavsett behov – oftast. Kan klä sig själv nästan helt, hjälper alltid till och försöker att hinna med att lära nytt så gott hon bara kan. Och det är himla gott nog! Hon är helt ljuvlig och jag är så lycklig att vi tog beslutet att hon ska vara hemma tills hon blir äldre. (Jag ångrar så otrolig mycket att jag inte gjorde det med Nea och Lo <3, det är det enda i mitt liv jag verkligen ångrar. Mina fina små snuttar! Men, jag var annorlunda då och livet såg annorlunda ut. Det är bara att bli vän med mig själv där. )

DSC_1364
Vidar, han har vi börjat potta litegrann ibland. Fungerar sådär… Han tycker det är kul på pottan, men så ofta hamnar det inte något där. Det kommer på golvet efteråt nästan.
Han försöker bygga torn med klossar, älskar att sjunga (eller lyssna på mammas ljuva röst). Han går mot massa saker men vågar inte släppa taget än. Det gör mig ingenting, jag minns när Mio började gå vid 10 månaders ålder och hur mycket jag fick springa då.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.