Skita i fred

Besök på BB och hemkomst

Jag och Lillebror stannade två nätter på BB. Anledningen till detta är för att att få en lite ”lugnare” start. När Lo föddes så åkte jag hem dagen efter och det är ju mycket härligare, men däremot blev första natten väldigt jobbig eftersom Nea vart lite ”orolig”  och vaknade av Bebisen som gnydde och var hungrig. Vi sov ingenting! Så med Mio och Lillebror har vi beslutat att jag och bebisen stannar en extra natt – för alla skull alltså.

Men så, efter två nätter (första natten var han ju precis född – kl 22.28), så skulle alla få hälsa på vår nya lilla familjemedlem på BB. Samtidigt som vi ändå skulle åka hem. Då fick barnen den där speciella känslan av att få åka och hälsa på (inbillar vi föräldrar oss i alla fall). De hade varit och valt ett fint litet plagg till Lillebror – en liten fin vit body, i merinoull, med stjärnor på.

Och in i rummet klivar tre så OTROLIGT stolta storasystrar! (ursäkta suddiga bilder, men visst är det ok, en pappa som är ofokuserad tar gärna sånna bilder… Och en mamma likadanat ;) )

DSC_0996 DSC_0997 DSC_0999

Jag blir helt varm i kroppen och hjärtat när jag tänker på det. Alla ville hålla, pussas och klappa – och till och med Mio som inte är den mest försiktiga donnan, klappade så ömt och fint. Verkligen ömt, både jag och Niclas blev lite förvånade.

Hon har verkligen tagit Lillebror till sig och blir lite kinkig på oss andra om vi kelar med honom för mycket, det vill ju hon göra alldeles själv! Och jag missminner mig nog inte heller när jag säger att alla barnen har reagerat så på det yngre syskonet, när vi kommit hem, i den åldern.
DSC_1002Ibland är det häftigt hur små barn kan se sina egna begränsningar. Mio ville inte riktigt hålla helt själv utan blev lite rädd när jag släppte. Då la hon Lillebror ner på sängen och föste, försiktigt, bort honom så någon annan kunde hålla honom. Lo var likadan när Mio kom hem. Som att de förstår att det är en mycket liten människa den där bebisen, som de inte riktigt kan ta ansvar för :) . DSC_1012Puss på Lillebror!
DSC_1004Vi skrattar så gott åt Mio – hon ska hela tiden ge Lillebror nappen och så länge den hamnar någonstans i ansiktet så är det liksom bra! Man får vara nöjd med det lilla! :)
DSC_1010 Lo är också stolt storasyster. Hon myser massor och släpper gärna leken här hemma för att kunna vara mer med Lillebror. Hon tycker det är väldigt fascinerande med en liten bebis. Det är jätteroligt att se!DSC_1006
Nea blir storasyster på ett nytt sätt, känns det som för mig, nu. Hon har ju en annan behållning än när hon blev det ”första gången”(om man nu säger så?). Nu kan hon hålla själv, ”ta hand om” på ett annat vis och förstår lite mer. Även om hon tycker det är SÅ trist om han äter mycket – eftersom hon ju väldigt gärna vill hålla. Men hon liksom njuter verkligen av bebisen – det är häftigt att se. Alla dessa stadier vi går igenom, som barnen går igenom, i olika åldrar. Hur de reagerar olika, men ändå lika, beroende på tid i livet. Mycket fint! (Jepp – jag är lite blödigt hormonell, helt ok kan jag tycka!)

Sen packade vi ihop oss och åkte hem. SÅ väldigt väldigt skönt eftersom jag egentligen ville åka hem redan dagen innan. Men vi ”fick” inte det eftersom vi inte kunde göra en läkarundersökning då, och det känns väldigt vettigt att göra det innan man åker hem när den möjligheten erbjuds! Jag längtade hem så otroligt mycket och BB är verkligen riktigt trist att vara på. Utan dator/mobil känner jag mig fången där. Bebisarna har ätit och sovit nästan hela tiden och det finns ju ingen TV på rummet, eftersom man ska ”knyta an”… My god… Det finns ju inte tid för det sen.

Lillebror bjuder på denna, kanske inte jätte charmanta, bilden. Eftersom Nea tyckte det var SÅ HÄFTIGT att bebisen redan kunde blinka med ena ögat! Haha åh så himla härlig reflektion tyckte vi! Jag kan meddela att han fortsätter att överraska oss med massa häftiga miner ;)

DSC_1016

Och ja… Hittills, som jag redan nämnt, har allt gått bra. Över förväntan. Men jag har, ödmjukt, i åtanke att Lillebror inte ens är två veckor. Jobbiga perioder kan slå till när som, men de behöver ju inte heller göra det. Inte med dunder och brak i alla fall.

De äldre barnen har inte reagerat negativt, inte med svartsjuka eller blivit mer klängiga. Däremot märkte vi på sömnen första dagarna och de har lite lite svårare att ta motgångar. Men vid en sådan omställning förväntade vi oss inte heller mindre.

 

  • PS. Alla som ”följer” mig via Facebook – jag delar inte alltid mina inlägg där och får tyvärr inte Bloglovin och Facebook att sammarbeta. Så kika gärna in här med jämna mellanrum för att hålla dig uppdaterad:) 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.