Skita i fred

Nattuggla

Vaknade av mardrömmar för ett par timmar sedan och har svårt att somna om. Fruktansvärt jobbigt… Känner att jag egentligen skulle behöva all sömn jag kan komma över just nu.
Men det är ändå lite härligt att sitta här, i soffan, i morgonljuset och lyssna på fåglarna som kvittrar utanför! Jag minns förra sommaren när man vaknade ungefär kl 4 VARJE morgon av fåglarna. Då var det inte jättehärligt… Men nu var jag ju redan vaken.

Nu har jag suttit uppe och kikat igenom lite bilder från bl a barnens två avslutningar, kommer lägga upp lite sen, samt den senaste veckan.
Vi har faktiskt myst till det ordentligt i veckan. Och igår (11/6 så firade vi mig lite, som fyllde år. Det känns ju inte direkt längre att göra det. Men vi hade en härlig dag tillsammans!

Börjar känna mig lite trött nu, äntligen. Så kanske ska försöka kamma hem några timmars sömn innan det är dags att gå upp? Egentligen får jag sova så länge jag vill nu. Niclas är så OTROLIGT snäll och stöttande i detta just nu. Tröttheten är ibland, oftast, förlamande och jag kan gå och vila nästan när som. Vilken jäkla lyx! Sen känns det viktigt att vila så mycket som möjligt nu, innan förlossningen. Då behövs massa energi.

Jag hoppas den, förlossningen, kommer igång snart. Har gått över 8 dagar nu (är alltså inne i vecka 42 nu!!!?!!!?!?!)… Så jäkla skoj är inte det faktiskt. I och för sig så trodde jag att jag skulle må sämre, vara mer rastlös än va jag faktiskt är. Men jag ska ärligt säga att jag börjar bli lite orolig. Visst, det är inte direkt ovanligt att gå över tiden, men jag har ju knappt några känningar alls och… Nja, det känns lite lustigt bara. Jag undrar hur bebisen mår och hur den kommer klara en förlossning. Tänk om den blir superstor (även om BM trodde den var i klass med Mio, så kan man ju inte veta direkt)? Tänk om den inte har tillräckligt med näring där inne… Ja osv osv…
Jag har, som tidigare nämnt, inte varit så särskilt orolig denna graviditeten. Just nu känns det som att det kommer ikapp. Är även mycket, MYCKET, mer känslig än vanligt. Sämre tålamod (usch . inget alls kul när man vill vara en glad och go mamma) och väldigt sentimental… Så kan man ju beskriva mig nu. Tror jag lipar över något varje dag – charmigt!

Nä… Nu somnar jag faktiskt snart här. HÄRLIGT!
//Morgonsvamlaren

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.