Skita i fred

 Mio vår älskade virvelvind.







Mio, vår älskade virvelvind. Helt ärligt så är denna ljuvliga unge överallt och ingenstans hela tiden. 

För några år sedan hade jag fullt schå med Nea, och visst hon kunde också minsann. Klättra, hoppa, klänga. Lo var alltid lugn bebis, men hon tog verkligen igen sig med råge senare… Och nu Mio. Hon har ju aldrig hört talas som rast… Eller ro. Allt är relativt och hade jag vetat det jag vet idag så hade jag förmodligen varit en mycket coolare parkmamma när Nea hävde sig på farliga leksaker.  Såklart. 

Allt som storasystrarna gör det ska Mio också. Även om hennes kropp än så länge inte har den fysiken som krävs. Testa kan man ju alltid… 

Samtidigt är hon verkligen en riktigt gosig tjej. Härommorgonen satt hon i min famn säkert 10 minuter och mornade sig med mig. Helt fantastiskt! 

Ibland kan jag skoja och säga att hon det kan vara jobbigt. Men det är faktiskt lögn! Det är så roligt! Det mesta Mio, ja alla barnen såklart, hittar på kan man skratta åt. Åtminstone efter en stund, eller hur? Känner ni igen er? 

Denna lilla unge i alla fall… Oj oj vad jag älskar henne! Min älskade lilla clown, envis som en åsna och strålande glad som en sol… Lilla skitunge. Jag kan knappt förstå vilken ynnest detta är- mamma till tre så fantastiska personer. Snart fyra…

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.