Skita i fred

Från amning till ersättning.

Två barn har jag kunnat amma nästintill felfritt, ganska länge. Jag tror vi provat ersättning någon enstaka gång till Nea och någon gång mer med Lo. Nea ratade, Lo är glad för den mesta maten. Med Mio har jag mer eller mindre kämpat, men hon sliter, drar och blir inte nöjd.

Så häromdagen valde vi att prova att ge ersättning som tillägg. Och gissa vilken skillnad! Givetvis är jag jätteglad att hon är mätt och belåten. Men det känns ändå inte helt bra.

Jag har aldrig dömt ut någon som av olika, personliga, anledningar väljer att ge ersättning. Jag har hellre aldrig förstått varför folk blir ledsna om de inte kan amma. Man förstår sällan folk när man inte varit i deras situation och det är jag nu ett bevis på. För jag blev verkligen riktigt ordentligt ledsen av detta. Det känns jättejobbigt att utan några större problem kunnat amma två stycken för att helt plötsligt inte kunna göra det med tredje. Det känns superkonstigt att se på Mio samtidigt som hon käkar ur en flaska! Varför räcker inte min mat till? Vad gör jag för fel denna gången?

Well well… Jag har hunnit samla mig lite och väljer att se fördelarna i stället. Mio blir nöjd, jag ammar fortfarande (om än väldigt lite), Niclas kan ju ge henne mat – vilket innebär att jag kan vara iväg lite om jag nu skulle vilja, utan att behöva åka hem efter några timmar.

DSC_0148

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sussi - Livet i söder!

    Vet känslan! Var så med meja. Man känner sig lite ”misslyckad” liksom. Men finns absolut massa fördelar med ersättning med, och det är början som är viktigast med amningen :-) det kommer bli så bra med ersättning med!