Skita i fred

Jag får en klump i magen när jag lämnar på förskolan.

Jag är nyss hemkommen från dagislämning (även om förskola är att föredra? Jag övar fortfarande). Idag kändes det inte lika bra att lämna Nea där. Idag kom liksom verkligheten ikapp mig lite.

De skulle ha ”månadens fest” som det heter, och ena avdelningen hade klätt lekhallen. Jättefint! Med ballonger, flaggor och snören. Alla barn får vara utklädda. I grinden mötte en glad pedagog upp oss och hade tagit ena halvan av barngruppen för att gå ut, på den extremt fina och roliga gården, en stund, innan festen. Nea kunde också få vara ute och gunga med sin kompis – i samma ålder. Som ni förstår är det inte i den pedagogiska verksamheten, personalens engagemang, maten, gården eller förskolan i sig som ger mig en klump i magen.

Det är att min dotters gunga inte gungar hela tiden, att hon inte får den uppmärksamhet som hon borde, och förtjänar, att ha. Varför? För att barngrupperna är så stora så personalen helt enkelt inte hinner med! På ”vårt” dagis är personalen helt underbar! De är så goa, glada och tar sig oftast tid att prata en stund, att hälsa ordentligt på både föräldrar och barn. Detta trots att de måste jobba häcken av sig i en inte helt enkel arbetsmiljö (ALLA småbarnsföräldrar vet precis vad jag pratar om!).
Jag har fullt sjå varje morgon att klä, mata, byta, tvätta rent etc. Jag är en person på TVÅ barn, ibland är vi ju t o m två. De är ibland två stycken på ARTON barn!!

Jag vet också att detta problemet inte är nytt, barngrupperna har länge varit alldeles för stora. Men nu är det verklighet för mig, för oss i vår familj. Varför är det så fel? Hur länge ska det här pågå? Hur länge tänker vi föräldrar låta detta pågå?

När jag gick hemåt brände tårarna bakom ögonen. Jag litar fullt ut på personalen, de gör allt de kan för att barnen ska ha det så bra som det bara går! Men mer kan de inte göra. De kan omöjligen vara på fler ställen samtidigt – fast de försöker. Om det händer två olyckor samtidigt vad gör de då? Eller om de är i ett rum och något händer i ett annat? Hur ska jag veta att de uppmärksammar precis allt, när de inte ens får en ärlig chans att kunna uppmärksamma allt?

Och inte minst, mitt i detta hamnar våra barn – det allra finaste vi har, i kläm! Hur kan det vara så fel? Så jävla orättvist är det! Mina barn, säkert likt dina, förtjänar det allra mesta och bästa. Min önskan är att mina barn ska känna sig betydelsefulla och sedda  – men det är knappast något jag i dagsläget kan begära, eller kanske ens förvänta mig. Även om jag vet att personalen gör så gott de kan. Allt som går. Allt de har utrymme och möjlighet till – men alltså inte all den möjlighet som de borde få!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. forskolemamman

    jag håller med dig om att de växande barngrupperna är ett alltför stort problem. jag tror personligen att detta är en tickande bom som kommer smälla ordentligt i framtiden. För hur stora än barngrupperna är ska det hela tiden in fler barn. Det är dags att föräldrar och personal börjar säga emot och kräva en förändring för detta är ingen bra miljö för våra barn.