Jessica Lagergrens

Träna med kroppen – och själen

Idag genomförde jag mitt åttonde pass med min magiska PT Anna. Jag blir lika tagen varje gång av våra träningspass. Det låter lite konstigt, det håller jag med om. Att jag blir berörd av träning. Men för mig har träningen nästan alltid betytt viktnedgång. Mer som något jag är tvungen att göra för att tappa i vikt. Bitvis har det varit ett tvångsmässigt beteende som inte blev sunt tillslut. Nu vet jag bättre.

För första gången i livet har jag lyckats hålla i samma träningsform under åtta veckor. Nu längtar jag till varje tisdag. Träningen handlar noll och ingenting om viktminskning nu utan vi fokuserar bara på att stärka upp, inifrån och ut. Det är nog därför jag känner mig lite gråtig efteråt. För att jag nu är snäll mot mig själv och min egen kropp för första gången. Jag hatar den inte längre. Jag kan inte säga att jag älskar den heller – än, men jag är en bra bit på väg.

Även om jag är större fysiskt än på länge känner jag mig tillfreds med mig själv. Jag behöver absolut gå ner några kilo ur hälsosynpunkt eftersom att jag fick graviditetsdiabetes, men jag gör det inte som ett straff, utan bara för att må bättre. Skillnaden är enorm. Jag har varit gravid två gånger på fem år och nu är det dags att ta hand om kroppen på alla sätt som jag kan ta hand om den på. Jag unnar mig massage, träning och långa promenader. Jag behöver det, och min kropp behöver det. Det finns inget som ger mig så mycket lyckokänslor på samma gång som efter ett träningspass. Heja mig!

Mitt finaste och bästa träningsgäng!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Elin

    Jag har också erfarenhet av det du beskriver. Har alltid haft en viktnedgång rullandes i huvudet så länge jag kan minnas (hur sorgligt det är, är ett annat kapitel) och nu när du skriver om att du har tränat å fått komma till känslan av längtan till träning så känner jag lika.
    Jag fick barn och ville efter ett tag få röra på mig lite. Det kanske var just det att prestigen var att bara komma dit. Till mitt spinningpass .Då fick jag känna en helt ny känsla och förstod hur galet jag har tänkt genom alla år. Hur det där träningsmåstet och att jag inbillar mig att jag tycker att det är kul när det egentligen inte är det alls.
    Det är som att få komma till en helt ny nivå.. å ja det är sån lättnad för mig. Å det behövde jag. Å nu vill jag så otroligt gärna bevara den känslan för MIN skull och mitt framtida jag.

    Kramar

  2. Elin

    Hejhej! Jag vill bara framföra några tankar kring podden. Jag har lyssnat sen start och alltid tyckt att det varit lite extra härligt med måndagar pga er, men nu har jag kommit på mig själv med att stänga av podden innan den är klar vecka efter vecka. Jag har försökt att komma fram till varför, och det som jag kommit på är att jag tror att jag saknar tydliga ämnen. För länge sen kändes det som att varje avsnitt hade ett fokus, nu känns det mest som flams. Jag har inget emot att ni kommer av er och kommer bort från ämnet, men ni finns det liksom inget ämne att komma tillbaka till (obs helt och hållet min tolkning och uppfattning!!). Sen saknar jag ju såklart förlossningsberättelser! Det vara bara mina små onsdagstankar, ha en härlig dag!

    1. Maria

      Håller med dig Elin. Har också slutat lyssna pga enbart flams och inget relevant egentligt. Är ju en helt personligt åsikt 🙂

  3. Sofia

    Jag gjorde min hälsoresa efter mitt andra barn! Vägde mer än jag gjort någonsin och för första gången började jag träna och äta bättre för att MÅ bra! Och viktnedgången blev effekten, men inte främsta målet. Det gjorde också att det inte spelar någon roll hur lång tid det tar vilket är så skönt! Började mars 2018 och hade knappt 40 kg att gå ner, nu har jag 11 kvar. Hoppas du hittar ett sätt att göra det på ditt sätt, träningen låter som en riktigt bra början. Lycka till!

  4. Elin

    Du är så fin som du är så bra att fokusera på att träna för att stärka kroppen och inte enbart för viktnedgång.
    Jag kommer ihåg när du körde VV. Var det något du skulle kunna köra igen eller hur ser du på VV idag?
    Kram!