Igår kväll när jag gick och la mig ställde jag klockan på 03 för att då gå ut och leta efter Signe där hon synts till under veckan. Det kändes som att jag precis hade somnat när klockan började ringa och jag sträckte ut handen och tryckte av larmet. Någon minut kommer Ibbe in i sovrummet med Signe i famnen! Vår granne Victor hade hittat henne längs vägen ganska nära oss när han körde hem från jobbet. Det visade sig sen att det inte var mitt alarm utan Victor som hade ringt. Lyckan var total! Äntligen äntligen är hon hemma igen!
Signe mår hur bra som helst. Hon är lite mindre tjock än innan, men verkar inte skadad eller medtagen av det hon varit med om. Förmodligen har hon levt life i en vecka! Nu får hon vara inne tills jag har fått hem varsin gps till henne och Mini. Jag tror att Signe känner av att flytten är på gång.
Smit aldrig iväg sådär igen älskade katt. Du gjorde oss så himla oroliga.
❤️❤️
Jätteskönt att hon är hemma igen förresten ? måste varit fruktansvärt att inte veta.
Om hon inte är chip-märkt så är det ett bra tips med om hon skulle tappa gpsen så man ändå kan hitta er om hon springer bort ?
Ah, så glad jag är för er och Signes skull.
Förstår att ni är jätteglada.
Kram från Karin
Jag blev orimligt glad av att läsa att Signe är hemma ? ?
Skönt att hon är åter!