Imorse när jag och Elsa hade gjort oss iordning för förskolan ville hon ha med sig sin Babba. Jag brukar låta honom stanna hemma istället, medan Ibbe brukar ta med honom ner till förskolan. När Babba stannar hemma riskerar han inte att försvinna eller bli kvarglömd när man hämtar. Det har iofs inte hänt någon gång, men jag tycker att leksaker och gosedjur hemifrån ska stanna hemma,
Hur som helst så försökte jag förklara att det var Babba som hade bett om att få vara hemma. Jag sa att Babba hade sagt till mig att det är lite hög ljudvolym på förskolan och att han får ont i öronen av att vara där. Att han ville stanna hemma och vila. Då tittade Elsa på mig och sa ”Men mamma, Babba har inga öron”. Haha. Så sant! Babba har ju inga öron. Han fick ändå stanna hemma och det blev inget bråk om det. Skönt! Babba är Elsas absoluta favorit. Hon fick den av mig och Ibbe hennes andra jul om jag minns rätt. Har era barn något favoritgosedjur?
Babba är ofta vid Elsas sida och tröstar. När jag var liten hade jag en ljusrosa nalle som var min favorit. Angelica hade en docka med namnet ”Ingenting”.
Han brukar också få vara med när Elsa ska äta.
Babbas stoppning i halsen har försvunnit så hans huvud hänger och slänger.
Sonen hade/har ett lamm och en nalle. Lammet köpte jag och sov med på BB veckorna innan han föddes så den riktigt luktade jag när han fick den sen. Nallen hade jag köpt något år tidigare för den var söt, den fick han också. Båda sov i hans säng i många år, han har dem fortfarande kvar men sover inte med dem längre ;). Däremot har han sagt för något år sedan att om det börjar brinna så räddar han dem. ”De har ju funnits jämt, jag minns inte ett liv utan dem”. 🙂
Ni har en klok liten dotter! ????
Men så goa bilder!! 😀 Min lilla dotter älskar också Babba! <3
Jag brukade väga 117 kg, ta gärna en titt hos mig:
http://saraabrahamsson.se/aldrig-mer-over-hundra-33079032
Då kanske redan babba ersätter nappen i det stora hela? 🙂 Jag hade en Steiffnalle jag fick av min farmor och farfar när jag föddes, den har rest runt i hela världen med mig men har krympt i både omfång och längd rejält, hans hals har pappa och farfar fått sy flertalet gånger så huvudet sitter uppe. Han heter Bruno och har verkligen varit med mig som tröst och trygghet genom hela livet. Även idag 25 år gammal när allt verkligen skiter sig går jag ner i källaren och nosar på honom, det är något knasigt speciellt men har samtidigt haft den med mig i hela livet.
Men åh vad mysigt! <3 Ja, Babba funkar nog bra istället för napp! Kram J