I och med att Angelica har flyttat så har vi tagit över en hel del saker som inte får plats i lägenheten. En av de sakerna är Philips gamla säng. Det är inte så längesen jag köpte en gammal växasäng av Angelica men Elsa har nog sovit en enda natt i den, om ens det. Att Elsa har sovit mellan mig och Ibbe har inte känts jobbigt för någon av oss, tvärtom så är det så mysigt. Hon ligger alltid med ett ben över mig och jag älskar att vara nära henne. Igår när jag skulle natta henne frågade jag om hon ville nattas i sin nya stora säng och det ville hon.
Vi lyssnade på tre kortare ljudböcker sen sa hon ”jag vill somna själv mamma”, så det var bara för mig att bädda om henne, pussa god natt och gå ner. Jag sa att hon skulle ropa om det var något men bara några minuter senare hade hon somnat. Imorse vaknade jag av att klockan ringde och upptäckte att Elsa inte låg bredvid. Jag tänkte nog att hon skulle komma in under natten men icke. Jag fick gå in till henne och väcka henne och då vaknade hon som en solstråle och sa ”mamma, jag ska sova här varje natt”.
När man tänker efter är det väldigt kort tid av ett liv som man har sina barn nära. Det gör lite ont i hjärtat att tänka så och jag är tacksam över att ha en bebis på väg så att jag får njuta av bebistiden en gång till. Jag sov oroligt inatt eftersom att jag är så van vid att ha Elsa nära, men hon sa att hon hade sovit väldigt gott. Min lilla skrutt har blivit stor. Tänk att hon fyller fyra år i maj!
Min stora lilla unge!
Jag älskar oxå att ha sonen i vår säng (maken är inte lika nöjd ?) Men nu senaste månaderna sover han hela nätterna i sin säng och jag saknar att ha honom mellan oss ?