Jag fick tips av en följare om att inte kalla lämning för lämning på förskolan utan för att ”följa med”. Jag tycker att det är ett supertips men det är så himla svårt att efterfölja. Jag och Ibbe skulle skriva in alla hämtningar och ”följa-med-ningar” i kalendern och insåg rätt snabbt att det var rätt svårt att ändra till följa med istället för lämna. Idag är det hur som helst första lämningen/följa-med-ningen för mig på förskolan och om allt går bra ska jag hämta Elsa efter lunchvilan. Jag kommer ju sitta på helspänn hela dagen känner jag. Pedagogerna ska ringa om Elsa behöver hämtas tidigare. Jag tror att det kommer gå jättebra för Elsa idag men det är ju tusen småsaker som jag oroar mig över. Jag ska försöka släppa det så gott det går och bara lita på processen.
Igår var ju jag och Angelica på galapremiären av The Phantom Of The Opera. Vi blev inbjudna av Johan Petré och Petréevent. Vilken musikal! Jag trodde att jag visste hur storyn gick men jag hade uppenbarligen glömt bort för jag upptäckte mig själv gråta i slutet. Jag blev så berörd av historien och av all vacker musik att tårarna bara började rinna. Jag kan liksom bli rörd av tanken att någon har gjort alla kostymer och att de har repat i en oändlighet och att man sitter där i publiken och bara får njuta av allt deras slit. Jag är djupt imponerad! Peter Jöback var helt fenomenal som Fantomen. Vilken stjärna!
Elin och George var med igår på premiären och innan tog Elin jättefina bilder på mig och Angelica till vårt hemliga projekt som vi snart kommer att kunna avslöja vad det är. Flera av er har redan gissat rätt…!
Första lämningen på förskolan
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Jag kan lova, att även om jag tipsade om det, så har jag själv svårt att säga ”följa med er” istället för att ”lämna er” till mina barn.
Men jag försöker ändå, för det är ju egentligen ett hemskt ord, ”lämna”. Man vill ju inte gärna bli lämnad av något oavsett av vem det är. 🙂
Hoppas att Elsas inskolning går bra <3 Kram på er
Ni är så himla snygga i håret!
Usch och fy säger jag bara. Började inskolningen förra veckan men vi har endast en halvdag, en heldag, en heldag där man ska lämna korta stunder och sen är det tack och hej. Jag har inte fulgråtit så mycket sedan det tog slut med min allra första kärlek för över 10 år sedan (den är ju så speciell). Hoppas att det går bättre för dig! Jag tror att det är värre för oss föräldrar än för barnen, det är iallafall en liten tröst för mig.
Hej Maja!
Va jobbigt det låter. Jag tycker att du ska ta dina känslor av att bli så ledsen då du lämnar ditt barn på förskolan på allvar.
För mig låter det som om du tycker det är en alldeles för kort inskolning för dig och ditt barn. Att du känner dig så ledsen är ju faktiskt DN sund reaktion på att ni skulle behöva lite mera tid för denna inskolning, men att man som förälder inte får/ kan ha något att säga gill om där. Varför är det så? Det är ju för sjutton ditt barn. Jag har vuxna barn nu, men är det något jag vill förmedla till de som är intresserade ( de som inte är det behöver inte känna sig påhoppade) är:
Barn är små en kort period.
Det är du som förälder som har ansvar att uttrycka då det inte känns ” helt 100″.
Vad spelar det för roll om inskolningen tar några dagar extra om detta nu gör att du kan lämna ditt barn utan att gråta dig helt fördärvad. Du blir ju så ledsen av någon anledning, var stolt och tacksam över din lyhördhet och att du reagerar.
Jag tror faktiskt att den korta inskolningstid som vissa förskolor har inte är till barnen/ föräldrarnas gagn utan det är anpassat för att verksamheten inte fungerar annars. De ” långa” inskolningarna tar ju ganska mycket personella resurser från den övriga barngruppen.
Mitt tips till dig är att säga som det är till förskolan, typ ” det här känns alldeles för jobbigt för mig, jag behöver att inskolningen får ta längre tid. ”
Bara så. Inga mer förklaringar behövs. Du har en stark inkännande förmåga och det är då du tvingas gå emot vad du känner som reaktionen blir så stark. Tror jag, om man inte håller med kan man släppa det och göra utifrån sin egen övertygelse.
Lycka till!
Hej Maja!
Va jobbigt det låter. Jag tycker att du ska ta dina känslor av att bli så ledsen då du lämnar ditt barn på förskolan på allvar.
För mig låter det som om du tycker det är en alldeles för kort inskolning för dig och ditt barn. Att du känner dig så ledsen är ju faktiskt DN sund reaktion på att ni skulle behöva lite mera tid för denna inskolning, men att man som förälder inte får/ kan ha något att säga gill om där. Varför är det så? Det är ju för sjutton ditt barn. Jag har vuxna barn nu, men är det något jag vill förmedla till de som är intresserade ( de som inte är det behöver inte känna sig påhoppade) är:
Barn är små en kort period.
Det är du som förälder som har ansvar att uttrycka då det inte känns ” helt 100″.
Vad spelar det för roll om inskolningen tar några dagar extra om detta nu gör att du kan lämna ditt barn utan att gråta dig helt fördärvad. Du blir ju så ledsen av någon anledning, var stolt och tacksam över din lyhördhet och att du reagerar.
Jag tror faktiskt att den korta inskolningstid som vissa förskolor har inte är till barnen/ föräldrarnas gagn utan det är anpassat för att verksamheten inte fungerar annars. De ” långa” inskolningarna tar ju ganska mycket personella resurser från den övriga barngruppen.
Mitt tips till dig är att säga som det är till förskolan, typ ” det här känns alldeles för jobbigt för mig, jag behöver att inskolningen får ta längre tid. ”
Bara så. Inga mer förklaringar behövs. Du har en stark inkännande förmåga och det är då du tvingas gå emot vad du känner som reaktionen blir så stark. Tror jag, om man inte håller med kan man släppa det och göra utifrån sin egen övertygelse.
Lycka till!