Åh, vad jag saknar Elsa! Jag har facetajmat med henne flera gånger och när jag har gjort det saknar jag henne ännu mer. Hon är verkligen en helt fantastisk liten varelse och jag längtar ihjäl mig tills jag får krama om henne. Det bästa jag vet är när hon kommer springande och lägger sina små armar runt min hals. Eller att vakna av att hon ligger och klappar mig på kinden. Min lilla monklin. Favoriternas favorit!
Åtta dagar borta hemifrån känns helt klart lagom för mig. Jag kände mig utvilad redan igår och det var alltså två dagar av total vila som behövdes för att jag skulle känna mig pigg. Vet ni vad det fick mig att inse? Att mina helger måste gå till mer återhämtning när jag kommer hem igen. Jag är expert på att bara gasa på och tycker ju att det är kul, men för mycket av allt har gjort att jag inte mår helt hundra inuti och jag tror att återhämtning är det absolut bästa botemedlet för mig. Det behöver inte betyda att jag ska ligga ner och sova hela helgerna. Men jag ska fokusera på träning/vila/promenader för att må bättre.
Jag älskar den här bilden på oss från förra sommaren. Det var innan Elsa hade lärt sig gå men hon hade börjat bli nyfiken på att gå om man höll henne i händerna. Jag har fått upp massa små klipp på Elsa i appen timehop nu när vi är här i Thailand. För exakt ett år sen har jag spelat in ett klipp när Elsa ligger i soffan och biter på sin tå samtidigt som hon ropar ”mammammamammamamma”. Gullmunk!
Åh förstår att du saknar henne 🙂