Det är bara att inse att min lilla minimajs har blivit stor. Jag tycker att det känns overkligt att Elsa ska börja förskolan till hösten. Inför infoträffen har jag ändå försökt peppa upp mig själv och sett det som något roligt och spännande. Det ÄR ju både roligt och spännande men samtidigt är det ett helt nytt kapitel i våra liv som är lite läskigt. Att lämna bort det finaste man har till andra människor är ju läskigt. Mitt under infoträffen slog det mig att ”här ska Elsa vara på dagarna i höst – utan mig” och då höll jag på att börja gråta. Är jag ensam om att känna såhär? Är det normalt att vara så känslig? Blir man nånsin redo som förälder att lämna bort sitt barn?
Elsa älskade allt på förskolan. Hon tittade runt på alla leksaker, pekade och sa oooooj. Vi släppte ner henne på golvet i det stora lekrummet och då försökte hon krypa för första gången. Innan har hon ju rullat runt. Pedagogerna verkade helt fantastiska och till hösten har de ett nytt inskolningssätt där föräldrarna skolar in barnen istället för pedagogerna. Som förälder är man med i två eller tre veckor och det känns tryggt för mig att man tar det stegvis och får gott om tid på sig. Jag tror att det kommer gå toppen för Elsa att skolas in. Det är mer mig själv jag är orolig för, haha. Det kommer vara jag som gråter vid lämningarna.
Mitt enda tips är att om du eller din partner vill och har möjlighet att vara hemma längre med ert barn, var det! Det är ju hur många år som helst då barnen ska gå på förskola/skola och vi vuxna jobba framöver ändå. Men de första åren kommer aldrig tillbaka.
Ja men fy! Vi har knappt haft våran skrutt hos barnvakt! Så att lämna till okända känns superläskigt! Men jag tror att hon kommer ha kul! Plus att hon ska börja 15 timmar, hon får syskon i höst så ska prova och går det inte så får hon vara hemma med mig, men det känns ändå så läskigt!
Jag gick med gråten i halsen under hela inskolningen! Så tror jag alla känner, eller i alla fall dom flesta! Jag grät dom första dagarna när jag lämna! Och snart är det dax att skola in mitt andra barn. Jsg hoppas de kommer kännas bättre.
Dottern fyllde fem månader precis och jag har redan ångest över förskola. Det håller mig vaken om nätterna medan dottern sover gott. Jag letar febrilt efter jobb där dottern kan följa med…
Åhh vad jag känner igen det där! Min knatte började för 2 månader sen och jag hade rå-ångest för att han skulle börja! Släppte tack och lov lite innan han började och nu känns det bara bra och han verkar trivas och är än så länge aldrig ledsen vid lämningarna. Hoppas du hinner smälta allt under sommaren nu, kommer säkert gå galant att skola in!
Min dotter va 1 år och 8 månader när hon skolades in.Dagarna innan tyckte jag va jätte jobbiga,någon annan som jag inte kände skulle ta hand om mitt barn ju! :/ min man tog några dagar och jag några.Tjejen trivdes jättebra men visst var det tufft i början när hon skrek och grät när jag lämnade och jag bölade när jag gick därifrån med..men ju mer man lär känna personalen,desto bättre känns de 🙂 dock kom tårarna återigen när de sa att hon redan ska byta till stora avdelningen,då är hon 2år och 8mån,alldeles för tidigt anser jag!Men de blir ju bra tillslut det med! 🙂 de kommer de bli för er med!Kram
Min lille börjar med förskolan…i mitten av augusti????????? drygt 1 år gammal. Tiden rusar! Och det kommer bli så himla ovant att ha det sådär och börja jobba. Ny vardag som skrämmer mig. Men mest all tid jag förlorar med att inte vara med mitt barn????
Jag körde två inskolningsdagar med
min son på 1,5 år, kändes fruktansvärt, så vi struntade i det. Han verkade trivas bra och lekte mycket men för mig var tanken på att lämna honom där helt orimlig. Vi gör ett nytt försök till hösten, då är han två år och har blivit storebror, så blir bara 15h veckor. Men känns det fortfarande inte bra i hjärtat kommer han få vara hemma lite till. Jag kan inte bli vän med tanken på att någon annan ska träffa mina barn mer än mig, därför kommer dom aldrig att gå heltid på förskola, det var inte därför jag skaffade barn.
Alla gör olika efter sina egna förutsättningar och för oss med våra jobb och mina flexibla arbetstider så klarar vi oss utan förskola länge och kommer aldrig behöva lämna på heltid.
Åhå som jag grät när jag lämnade sonen på dagis första gångerna, även om det gick hur bra som helst för honom. Inbillar mig att det kommer vara snäppet enklare med dottern nu till hösten iom att vi känner pedagogerna (samma som sonen hade). Håller tummarna att allt går bra för dig och Elsa! Trevlig helg!
Det kommer gå bra. Är du för blödig kan det dock spegla av sig i Elsas sätt att se på förskolan och i så fall är det bättre ibbe tar inskolningen. Kram
Det går säkert bra. Men det är verkligen en läskig sak, att man inte är med om allt ens barn gör. Först grät jag när jag lämnat min son för att han var ledsen när jag lämnade honom, sen grät jag för att han inte gjorde det utan kramade om en pedagog! ? Igår blev han sjuk på fsk, då grät jag för det. Vi älskar våra barn och kommer nog ofta tvivla på om vi gör rätt. Kram till dig!