Nu finns avsnitt 18 uppe av Tvillingpodden. Angelica och jag pratar om påsken, snoppmålning och pökpåsen. Både mamma och lillebror är med på ett hörn. Hoppas att ni vill lyssna! Ni hittar det här, i itunes eller poddcaster.
Tvillingpodden avsnitt 18
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Hejsan Jessica! En annan Jessica här som nyligen börjat plöjt igenom Tvillingpodden. Hittade faktiskt dit genom din systers förlossningsberättelse (läste så många jag kunde innan min förlossning som var den 4 januari i år).
Direkt efter förlossningen mådde jag helt ok. Det var senare i kombination med hormoner, sömnbristen och problem med amningen som gjorde att jag mådde piss en längre tid. Tack vare en superstöttande sambo och att vår BVC sköterska märkte att jag ej mådde bra så kunde jag vända den nedåtgående spiralen.
Även om man logiskt vet att ett barn kräver all uppmärksamhet så blev jag överrumplad hur det ändå i praktiken var. Kände mig som mindre värd när amningen inte fungerade. Satt och intalade mig själv vilken dålig mamma jag var och grät varje dag flera gånger för mig själv. Tack o lov att det som sagt vände. Mycket tack vare att jag bestämde mig för att lägga av med amningen helt trots att jag så gärna ville fortsätta, det var en stor sorg men i slutändan mådde jag bättre av det (ammade varje gång innan jag gav tillägg vilket gav matningar på ca 2 tim + blöjbyte i rullande schema med 2-3 tim intervaller).
Sedan tvingande jag ut mig på korta promenader fast jag inte hade lust, det hjälpte också – endorfiner.
Skulle du må dåligt berätta det för din sambo, kommunikation är superviktigt. Gör val som får dig att må bättre, bebis mår bra av en mamma som mår bra! Släpp krav på städning och måsten och säg NEJ till besök om du inte orkar, det var ett av de störta misstagen vi gjorde tyvärr att låta folk komma på ”löpande band”.
Det kommer gå bra! Kramar
Vill bara säga angående klädstorlek att min dotter badade i strl 50 när hon föddes så jag hade gärna haft med mig strl 44 till BB 🙂 hon var 50 cm lång och vägde 3260g.
Haha börjar nästan känna mig tjatig här nu, men lyssnade på nya podd avsnittet idag och hörde din oro angående förlossnings depression. vilket jag har erfarenhet av (men nu beror nog min depression mer på att vi haft en tuff start med våran son) och jag delar gärna med mig av hur jag fått stöd och hjälp, och kan varmt tipsa om att ta kontakt med det Bvc du tänkt gå med eran bebis när hon föds, för min bm (iofs samma ”vårdcentral/ställe” allt finns på hos oss) skickade mig att prata med en psykolog (som jobbar med föräldrar till barn som går på Bvc) så vi fick etablera en kontakt innan jag födde min son då jag precis som du var orolig redan innan och med depressioner sedan tidigare i bagaget , och det var toppen att få berätta om min oro innan för någon professionell och även lättare att ta kontakt med någon man iaf träffat OM det nu skulle vara så att du kommer må dåligt (men jag jobbar även som undersköterska på BB/förlossningen och har träffat många som haft depressioner tidigare i livet men som inte alls mått dåligt efter förlossningen/när bebis väl är född! Inte mer än vanliga hormoner då första tiden är underbar men mkt känslor högt å lågt) så jag förstår din oro, men skulle du börja må dåligt, finns det så himla bra hjälp att få! (nu låter jag som värsta hobby psykologen men hoppas du fick ngt tips) Kram!
Tack för superbra tips fina du! Det betyder massor! Kramar
Hahahahah jag lyssnade igen för att det var så jäkla kul. Hahaha. ”Heeej lillebror, alltså förlåååt för att jag knullade sönder din tjej igår”. HAHA! Ni är sjuka! Ni är bäst! Önskar verkligen att jag ”kände” er live med! Kraaaam!
(Märker nu att det inte går att lägga till en blogglänk i namnet ovan, trots att jag gjort det står det ”ange en webbadress”. Konstigt….)
tack för ännu ett fantastiskt avsnitt!
Jag var precis lika orolig som du innan födseln, man vet ju verkligen ingenting om vad man ska göra där på BB… Men det kommer lixom naturligt. Annars finns det fin personal att fråga och få hjälp av. Åk inte hem för snabbt från BB om du känner dig osäker, bättre att stanna en extra natt.
Och be om hjälp me bebis under tiden du ligger på BB så du får sova!
Lycka till när det är dags!
Hej! Hörde att du var orolig för förlossningsdepression. Först och främst! Ta inte ut något i förskott nu, utgå ifrån att allt kommer kännas bra – och gör det inte det så får ni hantera det då. Jag hade nog en lättare version av en förlossningsdepression – Den första tiden med min bebis är som en dimma. Mitt barn var SÅ efterlängtat, men när han väl var där så kände jag ingenting mer än ångest. Ångest över att mitt liv var över, och en enorm hjälplöshet kring att jag inte kunde kontrollera situationen. Att nu var jag fast. Jag fick vara kvar på förlossningen i 5 dagar vilket var skönt, sen var första tiden hemma väldigt jobbig men DET LÖSER SIG! Han är ju vääärldens finaste lilla kille och världens bästa barn, och jag älskar honom så mycket att jag börjar gråta när jag tänker på det. Du kanske inte vill ha tips men här är mina bästa 😉
– Ta med en napp till BB och se till att ditt barn lär sig i tid. Det är HEMSKT att vara en levande napp som barnet bara suger på och blodet sprutar när du har svårt att anknyta till ditt barn. Det var hemskt för mig att sitta med honom dygnet runt vid bröstet samtidigt som jag satt och storgrät. Hade jag struntat i alla superkäcka supermammor och barnmorskor som säger att napp är dåligt första veckorna hade jag kanske sluppit det traumat. I augusti är det dags för mig igen, då åker nappen med i BB-väskan!
– Sätt ingen prestige i amningen. Helamma, delamma eller flaskmata; bara ditt barn får i sig mat och du mår bra. Jag delammade efter ett tag, och det var en SÅDAN lättnad. Efter det fick jag plötsligt massor av mjölk, jag mådde bättre och jag började känna ”rätt” känslor för mitt barn
– Det ÄR jobbigt med spädbarn. Jag tror att det är väldigt vanligt att få en chock över det livet man har i början med sitt första barn. Amma amma amma och ont i magen och skrik och nervositet etc. Det är okej att tycka att det inte är så jättekul i början
– Planera inte in några besök i början – ni har massor av tid att presentera er nya familjemedlem för resten av världen sedan!
– Prata om era känslor med varandra och med familj och vänner. Om någon av er inte mår bra efter förlossningen så måste det vara okej att prata om det – och inte skuldbelägga varandra. Om min sambo inte hade stöttat mig när jag satt där och grät i panik så fort jag var tvungen att hålla i mitt barn så vet jag inte vad som hade hänt. Han var världens finaste och såg inte ner på mig för det, och alla i min omgivning stöttade mig. Så himla viktigt!
Jag tror din förlossning och er tid efteråt kommer bli superbra, och blir den inte det – Ja då ordnar det sig! Tiden går så fort och känner du inte kärlek direkt så kommer du känna det sen! Om inte på egen hand så med hjälp av all den fantastiska hjälp som du kan erbjudas från professionella i vården.
Tusen tack för att du delar med dig Sophie! 🙂 Och tack för att du tog dig tid att skriva till mig. Massa kramar!