Jag vet inte riktigt varför jag har varit inne i en ilsken period där jag har blivit irriterad för minsta lilla. Men idag när jag var på mamma/babyyoga slog det mig att:
1. Jag har inte slappnat av ordentligt på 13 veckor. Som förälder ger och ger och ger man. Såklart får man tillbaka i form av den renaste kärlek, men ni förstår nog vad jag menar.
2. Jag var liksom nyss gravid. Jättelänge. Och hade foglossning från helvetet. Det var jobbigt i slutet, man (jag) glömmer lätt det.
3. Jag gick igenom en jättejobbig förlossning som jag fortfarande inte har bearbetat färdigt. Dom första 20 timmarna var smärtsamma men ändå fantastiska. Dom sista 4 önskar jag inte ens min värsta fiende. Jag minns ju knappt något. Och det jag minns är bitvis helt fruktansvärt.
Det känns som att bara för att man har fått barn så ska allt vara på topp och som vanligt igen – fast bättre. Förhållandet ska blomstra som aldrig förr och man ska leva på ett rosa moln. Visst, jag är superlycklig och älskar lilla Elsa över allt annat på denna jord. Men jag behöver tid för återhämtning. Samla krafter och energi till att orka vara mamma. Hatten av till alla som har barn. Jag ser på er med helt nya ögon, ni är helt fantastiska!
Jag & Elsa på yogan idag. Efter passet var jag gråtfärdig – på ett bra sätt. Jag kan verkligen verkligen rekommendera er den här kursen. HÄR kan ni läsa mer och boka.
Hej!
Jag upplevde också min förlossning som väldigt jobbig och var mest som i en ”smärtdimma”.
Jag fick ngt av en förlossningsdepression efteråt och tog Hjälp och fick prata med en psykolog och fick massa hjälp med att bearbeta förlossningen. Kan varmt rekommendera det, fick fantastiskt bra hjälp!
Tack för tips. Jag ska ta tag i det. 🙂 Stor kram
Till Anna ovan (och Jessica). Antingen kan du vända dig till din BVC-sköterska så kan hon lotsa vidare, eller om du inte hunnit gå på efterkontrollen ännu så är det ett utmärkt tillfälle att dels gå igenom förlossningsjournalen tillsammans med någon som kan förklara, och berätta att man vill ha mer stöd för att bearbeta det man varit med om. Så vänd dig till MVC eller BVC i första hand.
/ Ulrika
Jag känner lika om min förlossning, de 12 timmar jag var hemma med värkar var ingen fara men de 3,5 timmarna inne på förlossningen var inget jag ser tillbaka på med glädje. Också första dagarna efter min dotter är född minns jag som väldigt jobbiga både psykiskt och fysiskt med ont överallt och en sån otrolig trötthet och konstiga känslor i kroppen.
Jag borde kanske gå och prata med någon för att inte allt det jobbiga ska etsa sig fast inför en ev andra graviditet men vet inte riktigt vart jag kan vända mig. Vet du?
Har du varit i kontakt med sjukvården gällande din förlossningsupplevelse? Alla är olika men jag tänker att det kanske vore positivt för dig att få prata ut med någon professionell om din traumatiska upplevelse. Att prata med vänner och familj är ju också bra men ibland kan de som har utbildning och erfarenhet inom området ge lite andra vinklar som kan hjälpa på ett annat sätt.
Ett tips bara. Kram på dig.
Jag tror att det snarare är regel än undantag att första tiden som förälder (första året typ ….) är väldigt påfrestande och en enorm omställning. För mig kändes det som att man ständigt va på sin vakt, andan i halsen. Man får lära sig att sätta sig ner och ta några djupa andetag då och då, komma ner i puls och anspänningsnivå. För mig och min partner har det blivit en hel del tjafs, men det har hjälpt om vi då och då stannar upp och bekräftar varandra, bara säga att ”jag vet att du gör så gott du kan” (även om man misstänker något annat ibland 😉 ) och ger varandra en riktig kram som varar i minst 5 sekunder!
Hatten av för dig med fina Jessica. Du är fantastisk du också, både som mamma, vän, dotter och partner! <3
Försök bearbeta dina upplevelser och ha inte så höga krav på dig själv. De vore konstigt om allt blomstrade efter man fått barn. Man kan knappt gå, man sover inget, ens egna behov är på nummer 1000. De blir såhär, talar av egna erfarenheter. Men det blir bättre. Varm kram! <3
Samma här!
Känner precis som du Jessica! När ska man hinna ”komma ikapp” för att få energin OCH bearbetat det man själv och sin kropp varit med om?