Jag tycker inte alls om att bråka med Elsa. Eller bråka gör vi aldrig, men jag gillar helt enkelt inte när hon är missnöjd. Jag kör mycket på att avleda istället för att ta fighten om hon till exempel inte vill borsta tänderna. Man kan egentligen säga att jag lurar henne till att borsta tänderna med hjälp av olika tips och trix. Hur är ni som föräldrar där? Jag önskar kanske att jag var lite mer bestämd, men jag antar att alla är olika. Det blir också konstigt för mig att vara något som jag inte är.
Jag vill att Elsa ska ha tydliga ramar och att hon ska lära sig vad som är rätt och fel. Men jag hoppas och tror att hon kommer att lära sig det även fast jag inte är särskilt sträng. Hittills tycker jag att jag och Ibbe har lyckats bra på uppfostringsfronten. Elsa är väldigt artig och verkar vara en lycklig och glad unge.
Det kanske är lätt hänt att man hamnar i kompisfällan med sina barn när man inte är sträng. Jag vill att Elsa ska kunna komma till mig och prata om vad som helst. Så har jag känt med min mamma under min uppväxt. Till henne har jag kunnat säga vad som helst. Hon var iofs ganska sträng när det kom till regler när jag och Angelica var tonåringar. Jag har inte bestämt mig om jag tycker att det var bra eller dåligt.
Jag gör så gott jag kan när det kommer till uppfostran och jag tror att jag kommer långt med det.
Håller med dig i det här! Stränghet behöver faktiskt inte alls vara bra. Barn kan lära sig (och lär sig enligt mig lättare) rätt och fel även om man inte skäller på dem. 🙂 Sedan kan man sätta gränser och ramar ändå!
Barn behöver kramar och ramar.. I den ordningen 😉 Brukar jag gå efter.
Jag kör som du! Det är det absolut smidigaste när det kommer till saker som faktiskt inte spelar någon roll. Som när vi står i hallen och ska ta på oss ytterkläder och hon vill byta till springbyxor. Går mycket snabbare att springa upp och hämta nya byxor än att ta ett gråtkalas! För tre månader sen fick vi en lillebror till familjen och jag upplever att det blev bättre balans i familjen och lättare att vara tydlig med reglerna. Första veckan var vi alla fyra inne i badrummet samtidigt och det blev så mycket lättare när vi alla bytte om till pyjamas och borstade tänderna tillsammans jämfört med innan, hon såg ju att lillebror också fick pyjamas vilket verkligen var något vi kämpade med henne om varje kväll innan. (Hon var 2 år och sju månader då). Var tydlig med det som är väldigt viktigt men onödigt att bråka i onödan tycker jag.
Tycker inte det skall behövas trix för t.ex tandborstning, regler är ju något man måste lära sig. Många föräldrar låtet inte sina barn förlora i spel, alltså har många aldrig haft en motgång eller regler att rätta sig efter, kan bli problem när de blir äldre.
Det är viktigt för barn att ha regler och att vi vuxna sätter tydliga gränser. Det är helt ok att säga Nej! Även om det blir skrik och gråt, det går bra att säga till sitt barn, att jag förstår att du blir ledsen, men du får inte i alla fall. Ju tydligare man är ju bättre blir det i tonåren för då slipper man tjafs, man uppfostrar sitt barn tills det är 12 år, sedan ska de ha alla grundläggande förutsättningar för att klara sig. Så det är bara att ge järnet upp till 12 år sen får man skörda resultatet.
Va?
Jag är den som är strängast i vår familj. Framförallt på den punkten att har man sagt nått så ska det följas. T.ex. så ställer mina barn sina skor på skohyllan och lägger in sina jackor/overaller i sin låda i garderoben när vi kommer hem. Gör de inte det så börjar vi inget annat förrän det är gjort. Eller om jag säger att man inte får måla under tiden vi äter, då gäller det även om det är storgråt. Men så klart försöker jag också att lirka och komma smidigt och glatt fram till en lösning.
Jag är kass på att avleda, jag vill bara att barnen ska göra som jag säger och det leder såklart till extremt mkt tjafs. Morgonkaoset är galet ?? men som du säger alla gör sitt bästa. ?
Min lilla Vera är 6 månader så än s länge blir det såklart att ”luras”. Jag ser mig själv som en sträng mamma men är ganska säker på att det kommer ändras när vi väl kommer dit…
Kärlek är så viktigt. Sätta gränser ska man men med kärlek kommer man också långt.
Jag och sonen pratar om allt med varandra, älskar den relationen vi har. Så stark, tror sådant skapas genom att prata :).
Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.
Åh så brukar jag också säga. Älskade Astrid Lindgren.
Åh så brukar jag också säga. Älskade Astrid Lindgren.