Hej finisar! Det har varit lite tyst här på ett tag men helt ärligt har jag inte mått så bra. Jag har haft oro och en del ångest, för vad?! Det vet jag ärligt inte, Men jag har en aning om att det berott på att min födelsedag var i dagarna, Den lilla flicka som inte hade det så bra kommer fram inom mig, bekräftelse behovet blir helt plötsligt enormt och kroppen skriker efter kärlek och uppmärksamhet. Att gång på gång under sin uppväxt blivit dragen ifrån sin trygghet sätter sinna spår i sinnet, självförtroendet och framförallt självkänslan är svår att bygga upp.
Men idag har jag det bra, jag lever i en trygg relation och jag är en trygg och ansvarstagande förälder till mina barn. Precis det jag hade behövt som barn.
Pappan i mitt liv, han som tog sig an faderskapsrollen. Jag är evigt tacksam för min tid hos er!
