Den senaste veckan har varit jobbig, jag har haft en klump i brösten och halsen. Det har gjort så ont och varje gång jag svalt har det känts som att jag ska kvävas. Jag misstänker att det är ångest, det är mycket just nu med resa, söka jobb, vardagen är stressig med två barn och inbland en hund. Sätter en hög press på mig själv och vad jag vill åstadkomma, vad jag vill göra i framtiden. Livet kommer ikapp en och jag har behövt stanna upp och andas.
Men efter lite storstädning, ett långt samtal med C så är jag på banan igen, ångesten är nästan borta och jag håller tummarna för att inte behöva medicinering. Jag har gått på anti depressiva en gång i tiden och ser inge fel med det men jag vill försöka må bra på egen hand. Jag gillar inte alls att stoppa i mig tabletter och därav vill jag inte medicineras, så jag har verkligen inte något emot folk som gör det. Jag förstår verkligen att man gör det, för den här känslan är HEMSK!
