Mammaliv i Nashville

Ja som ni säkert förstått så grät August sådär lugnt & riktigt hjärtskärande då jag sa hejdå. Precis som han grät när vi Skypade då jag låg på sjukhuset. Det slungade mig tillbaka till den där fruktansvärt jobbiga stunden i livet & jag ville bara kräkas, ta ungen under armen & sticka hem. Men så…

Kläderna är framlagda & Mini-Kånken packad. Vi sitter här på tu man hand & äter frukost ihop, jag & korven. I 2.5 år har vi varje morgon (med undantag från då jag var på förlossningen) sovit ihop, ätit frukost ihop & spenderat våra dagar ihop. Och nu ska jag lämna av honom på förskola. Näe…