Ni är emellanåt många som undrar & frågar HUR jag träffar nya mammavänner.
Det undras lite hur jag vågar, hur jag går tillväga osv.
Well.
Jag kan berätta för er att det ligger en himla massa jobb bakom de där dejterna & ibland är det bara katastrof rakt igenom.
Men det får man liksom försöka borsta av sig & sedan ge sig ut igen på ny jakt.
För att ni inte ska tro att mitt liv är hur enkelt som hellst då det kommer till att hitta vänner, så kan jag berätta om de 5 värsta mammadejterna samt mammaraggen jag varit med om.
- Jag gick med i en internetgrupp där mamma-mötet skulle ske på en restaurang jag inte hört talas om förut, så jag åkte dit i hopp om att hitta nya vänner. Well. Det var ett slags McDonalds, där samtliga mammor satt i ”bås” med sina kids, de åt pommes för glatta livet & sa inte ett ljud. Jag försökte socialisera, ställa frågor & vara den glada pricken i gänget, men fick ungefär noll respons. När vi suttit där i en timme & ingen sa någonting & de beställde in glassdesserter till sina 7månaders bebisar, ursäktade jag mig & smet därifrån. Jag har aldrig hört från någon av mammorna i den gruppen sedan dess & det är över ett år sedan.
- Jag gick med i en barnvagnsträningsgrupp, i hopp om att hitta aktiva hemmamammor. Well. När jag kom dit insåg jag att jag skulle kunna vara en dotter till samtliga i gruppen. Men tänkte att ”Äh! åldern spelar ju ingen roll”. Samtliga var helt galna i den där träningen & sa inte ett ljud varken innan, under eller efter träningen. Och de brydde sig inte ett dugg om skrikande kids i barnvagnarna. Jag lyckades prata lite med en asiatisk tjej som knappt kunde engelska, men det visade sig att hon skulle flytta till Chicago om en vecka. Behöver jag säga att jag inte deltog igen?
- Jag roffade åt mig en mamma med barn i August ålder på en parkeringsplats, vi gjorde upp dejt i parken & som vanligt var jag där i god tid. Och vi väntade, lekte, väntade & den där mamman hörde tillslut av sig för att berätta att de var 1 timme sena. När de väl kom hade vi varit i parken i 1 1/2 timme, August var supertrött & ville bara sitta under rutchkanan med sitt snacks & hennes unge sprang runt som en galning överallt. Vi sa inte ett ljud till varandra & efter vi gick hem har jag inte hört ett ljud från henne.
- Jag haffade en mamma här i kvarteret som ofta är ute & går med sina kids, vi har pratat flera gånger då vi stöter på varandra, så tillslut fick jag hennes nummer, smsade om play dates, bjöd in dom osv. Det har nu gått 4 månader & på de senaste 2 smsen har jag inte fått svar. Pinsamt. Kommer kännas jätteavslappnat att möta henne igen på promenad 😉
- Vi går på musik-klass & läraren är så himla gullig & vi har alltid otroligt kul där. Så jag frågade om hennes telefon-nummer vår sista lektion. Hon såg extremt tveksam ut & jag frågade om det strider mot reglerna att umgås med ”elever”. Men jag fick nummer, smsade & försökte få till en dejt i flera veckor. Well. Det hände aldrig & jag fick aldrig något svar på de sista smsen jag skickde. Jag har inte signat upp för höstens klass än & känner mig lite smått obekväm att göra det faktiskt.
Ja det finns mer att skriva om, men detta är nog mina topp5 jobbigaste moments i mamma-vän-sökandet 😉
The show must go on dock & det gäller att borsta av sig alla de där tråkiga, misslyckade dejterna, rulla upp ärmarna & ge sig ut på jakt efter nya nummer till möjliga mammavänner!
Denna bilden är från en underbar mamma-brunch med vänner som jag tycker väldigt mycket om än idag.
Älskar när många mammor umgås & har roligt i flera timmar med kidsen.
Därför vägrar jag ge upp mig jakt 😉
Vad ska jag säga? Känner igen mig SÅ väl! Skrev ett inlägg om det förra veckan men publicerade det först idag när jag läste ditt och tänkte, jag är inte ensam!
Jag bor också i utlandet men vet inte om det är det som är kruxet?
Det är verkligen svårt att hitta vänner. Jag har ganska ofta otur och får tag på "vänner" som skickar sms och vill ses men som sen inte kommer och hör inte ens av sig för att säga att de fått förhinder. Sånt är riktigt tråkigt…
Vad himla tråkigt när det inte blir som man tänkt sig, men det är bra att du inte ger upp!
Jag tog ju mod till mig och kontaktade för mig då en helt främmande nybliven mamma via hennes blogg och det blev ju fullträff direkt! Sen har jag även haft turen att få en underbar mammavän via min föräldrargrupp.
Men det är ju så ibland, ibland får man en vän för livet, trots att man kanske inte utåt sett har så mycket gemensamt, och ibland kan man ha massa gemensamt men så klickar man ändå inte med varandra!
Du får allt ta och komma till sthlm oftare så ska jag bjuda in dig på en härlig playdatet med massa goa mammor! 🙂 KRAM
Något jag gillar med din blogg är att allt inte är rosenskimrande och tipptopp utan att du skildrar din vardag och verklighet på ett ärligt och härligt sätt. Livet är verkligen så som du skriver, allt går inte på räls och alla funkar inte med alla men när det "klickar" och man hittar en sann vän så är det underbart. Jag har varit med om att hitta underbara vänner men också att bli sviken av sådana som man trodde var sanna vänner och det är inte kul. Men det är bara att resa sig och värdesätta de man har och förhoppningsvis också hitta nya härliga bekantskaper.
Söta 🙂
Åh det där lät allt annat än bekvämt, haha!
Jag själv är också en sån som vill skaffa nya vänner men har så svårt att veta hur jag ska bete mig :/ det är antagligen mitt problem till skillnad från dig som verkar väldigt utåtriktad och lätt på så sätt 🙂
Jag kan också tycka det är kul att lära känna nya människor. Vem vill inte ha en vän liksom? Jag tycker det är intressant att höra om andra människors "historia". Du borde kunna öppna med att du kommer från Sverige, det borde väl göra folk nyfikna och så har man ett ämne att tala om 🙂
Haha du verkar så cool =) min sambo & jag ska flytta med vår dotter (18 mån) till en liten ort 60 mil bort. Känns superspännande men också tufft. Ditt inlägg fick mig att fnissa lite och tänka att man kanske inte ska ge upp även om de första tio personerna man möter inte är kul 😛
Kram & tack för bästa bloggen
jag både fnissar och blir lite ledsen då jag läser detta..
Du är så himla gullig!!
Jag fattar inte att det tydligen kan undgå vissa??
Jag hade varit såååååå glad om vi bott närmare varandra, du hade blivit en av mina bästa vänner.. det vet jag bara!!
Du kommer vinna på att vara envis! och de som kommer i din väg ska skatta sig lyckliga.. De som inte fattar det är inte värda dig och ditt sällskap <3
PUSS!!!
Vad duktig du är ändå som verkligen ger dig i kast med detta. jag skulle nog vara lite för blyg, men det antar jag att man inte kan vara om man flyttar till en helt annan stad eller som i ditt fall ett helt annat land.
Haha sa kul!! Visst ar det svart ibland, dessa dejter! Men man blir ocksa EXTRA glad nar man hittar nagon man klickar med 🙂
Jag traffade en tjej for nagra veckor sedan. Vi gick promenard och pratatade massa. Vi kom in pa religion varpa jag drog ett litet skamt om kristendomen. Fragade direkt efter om hon ar religios? Hon behovde inte svara, for efter det sa hon INTE mycket, haha.
Ne, men man maste ju ge och ta nar man babblar 😀 Traffade en tjej som bara mm:ade till allt jag sa. Dar var det jag som inte horde av mig igen 😛
Lycka till med hostens dejter. Klart man inte ska ge upp!KRAM
Du är så jäkla cool som vågar ta mod till dig och bjuda till mamma-dejt! Sen att det inte blir så kul som man hoppas varje tåg är ju riktigt tråkigt men man får som sagt borsta av sig det och bjuda till nästa
Åh va liten August är på denna bilden. Nu när man har sett honom så nyligen! 🙂 Skam den som ger sig, eller hur? 🙂 kram