Samma sekund som jag publicerade inlägget igår, vaknade August.
Så jag gick upp & tänkte att, jag låter honom gråta sig till sömns i mina armar.
Och han grät & skrek & grät & skrek & jag höll honom nära nära.
Efter 2 timmar (!!) somnade han.
Jag la ner honom i sin säng, stängde dörren – och han vaknade.
Så jag gick ner för att släppa ut Mally för sista nattkissen, borstade tänderna utan att äta middag, bäddade upp sängen, hämtade barnet (som då kräkts pga gråt), slängde in sängkläder i tvätter & gick & la mig med honom.
Och då var han pigg?!?!?
Hur i hela friden kan man vara pigg efter över 2 timmar av gråt?
Så där låg han & skrattade, pratade & skruvade sig i ytterligare 2 timmar till han tillslut somnade.
Förstår mig inte på detta barnet just nu?!
Räknar minuter till Andrew kommer hem.
Och brygger en till kanna kaffe.
Och äter choklad till frukost.
Tur att ungen är superglad & full av energi iallafall.
(sorry följetongen… hahaha)
Ja många gör så, och struntar i när barnen kallar överlag.. det är väl för att man ska "leva som innan" och barnen inte får "störa" nåt… suck… grrr… i det ämnet brinner jag nog lite för mkt åt andra hållet…. Jag undrar om de föräldrarna inte har samma instinkter??? Jag får ont ända in i själen om jag inte hjälper mitt barn liksom ….
Ooooooohnej, vi lever inte på 1800talet. Barn skriker inte för att jäklas, TACK O LOV att du inte ställde upp på det!
Neeeej klart han inte är ett hopplöst fall.. det kan vara nattskräck och mardrömmar, och ljus stör hans sömn.. vissa barn kräver ljus för att se vart dem är – vissa funkar det inte alls på liksom. Prova dig försiktigt fram, det enda du kan göra är nog att finnas där i kaoset 🙁 Uschamej, det är hemskt, särskilt när man inte vet orsaken!!! 🙁 🙁 Pratat med motsvarande BVC??
Det går över men oftast går det i faser, ge honom lite ljus (tänd en svag lampa när han skriker så) kanske, kanske en nattlampa? Det körde vi med – sen när hon blev större sade hon: "mamma jag är rädd när det är mörkt"… åhhhh… 🙁 Sen plötsligt efter ett tag ville hon inte ha nattlampan längre, men det kom & gick det där med rädslan, men jätteviktigt att trygga bara ju. Läs gärna om "nattskräck"
Ja men då låter det som en fas, att han är rädd och testar hur han ska göra för att få dig att förstå och trygga honom… Det är alltför många sånna perioder… Min dotter hade nattskräck i vissa perioder, å herregud vad hon skrek då alltså, hon var som i trans typ??? 🙁
Jag ovan! 🙂
Näe, vad otroligt jobbigt! Stackars er! Hoppas August snarast kommer in i bra sovmönster igen..! Lilly har oxå väldigt lätt för att kräkas har vi märkt, när hon är förkyld, hostar, inte bil äta, är ledsen…just nu sover hon (och Hugo!) jättedåligt men hon har flera tänder på g… Tänker på er och håller alla tummar att det vänder snart, och håll ut– egentid på väg!! Kram!
Insug?!? Jäkla autocorrect! Och kag är för trött för att ens lista ut vilket ord det skulle vara egentligen. Men typ, hoppas din dag blev bra trots allt.
Här har du en till som haft sämsta dagen ever! Tack och god natt för mig den här lördagskvällen. Hoppas dagen insug blev bra! Kram
Nämen fy va tråkigt. Det är inga tänder på g som för att han har så ont? Eller är det bara för att du inte är i närheten som han gråter? Hursomhelst, så hoppas jag att Andrew och August hittar på massor med saker så att du får din älskade egentid! Kramar i massor! <3
Åh stackars! Kanske att han behövde kräkas och kände sej bättre efteråt? Hoppas du får vila lite snart! Här har min andra hälf också kräksjuka 🙁 jag hoppas på att Alice får slippa iallafall! Styrke kramar!!
Stackare! Både du och lillen. Kanske är det tänder på gång, precis som nån annan föreslog.
Våra kids har varit helt olika vad gäller sömn. Sonen som är äldst har alltid sovit bra. Dottern däremot… hon sov PÅ mig till hon var ett år, då tyckte jag att det räckte och slutade med nattamningen, och hon fick sova bredvid mig/emellan oss några veckor – herregud var arg hon var! Sen flyttade vi henne till hennes egen säng.. det var några tuffa nätter/kvällar, men det tog inte en vecka ens så sov hon faktiskt bra helt själv.
Men alla barn är olika, det ärt så svårt att ge råd.
Jag har ofta varit ensam med barnen, maken reser mycket i jobbet, och långt från familj, det är tufft! Man behöver verkligen sin egentid. Och man behöver någon att prata med.
Tänker på dig.
Neeeeeej 🙁 Åhhh.. är det nån fas tror du? Eller har han nattskräck? Eller vad kan det VA? Låter ju heeeemskt med 2h skrik, det kan knäcka oss alla!!!!
Förtsår att du längtar tills herrn kommer hem de e ju så viktigt att få sova i sånna sovsittvationer hade jag bott i Nashville och nära er så hade jag mer en gärna avlastat dig en STOR kram till dig Jenny <3
Stackare!
Lider verkligen med dig!
Vi har skonats vad det gäller sovande med vår lilla Luke (9månader) men vet att de gånger det strular så kännas det jobbigt. Man älskar de små liven så himla mycket men när det är jobbigt så är det jobbigt.
Hoppas du får lite avlastning i helgen så du kan få tillbaka lugnet igen!
Kämpa på! Det kommer bli bättre!
Stor kram
Åh Jenny, va jobbigt 🙁 Kvällen är ju den stund man gärna vill ha för sig själv. Ladda om och bara ägna sig åt sig själv en stund. Speciellt när man är själv och troligtvis inte fått ens 2 min för sig själv under dagen. Jag håller alla tummar att August kommer ur detta snart och att han återgår till sina vanliga rutiner. Skickar massor av styrkekramar! <3
Oj, jag har glömt hur det var när barnen var små. Hur mycket man än njuter av småbarnsåren, så har man det ändå ganska bra när de är stora. 🙂
Åh kära du, din stackare! Jag publicerade precis ett inlägg på min blogg efter vår egen helvetesnatt. Min minste tåler inte sin penicillin han har fått och har kräkt ner sig och sängen fyra gånger i natt! Jag är INTE pigg idag! Massor av kaffe här med. Har ju min man hemma som tur är! Men usch vilket humör jag blir på när jag inte får sova, grrrr! Tur ungarna är glada, som du säger 🙂
Stor kram till dig!