Mammaliv i Nashville

Angående prata svenska med barnen – jag upplever att det mest är svenskar som liksom inte flyttat helt permanent till ett annat land som är mest dömande angående att man inte lyckats med konsten att få sitt barn att prata flytande svenska. De som flyttat men fortfarande plannerar att flytta hem till Sverige igen.

Har sprungit på svenskar i affärer och dylikt och tänker först ”åh vad kul!” men sedan går konversationen någon gång alltid outsökt till ”pratar inte dina barn svenska, lär du dem inte svenska”. När svaret är att de inte pratar flytande, ja då kommer omedelbart kommentarerna om att det är ”bara” att se till att alltid prata svenska eller så är det långa ”jahaaan” följt av tystnad och sedan dör konversationen. Som att man har gjort denna okända person personligen besviken.

Sånt kan göra mig såå trött och jag tänker alltid att du vet väl faan inte något om oss och vår situation?!

Hehe jag gick visst igång lite där men suck på folk som tycker om allt! Jag ska inte behöva försvara mig tycker jag. Vi gör så gott vi kan! Å andra sidan har jag även fått kommentarer från australiensare som säger ”men VARFÖR lär du barnen svenska?” Ehhh..för att jag är svensk? För att det är mitt modersmål? Lika dum fråga det.

Tack för en jättebra podd, jag har utökat min lista från tre poddar till fyra, och jag lyssnar dessutom först på er varje vecka.