Det är något som bubblat i mig länge. Att leva här i Nashville, där gammeldags könsroller lever kvar och samtidigt vara en del av en stark, underbar, feministisk grupp på internet i Sverige, skär sig något fruktansvärt.
Tankar flyger och jag undrar hur vi ska få rätsida på alla problem.
För det finns många problem, det kan vi inte sopa under mattan.
Min son älskar många olika saker. Han älskar Dinosaurier, Turtles, Super Heroes och att leka “krig”. “Pojkiga” aktiviteter.
Han älskar också att måla, hjälpa till att laga mat, vill gärna låtsas-sminka sig och han älskar att kramas och mysa.
Han får tycka om exakt vad han vill och det är ingen som berättar för honom vad han ska tycka om, men det som skaver i mig är att folk alltid måste påpeka att han är “så pojkig”, så tuff och cool, att de köper “pojkiga saker” till honom på födelsedagar och liksom förväntar sig att hans feminina sida kommer suddas ut när han blir äldre.
För han är ju en man. Han ska bli stark, beskyddande och ha ett viktigt jobb.
Och Astrid som älska bilar, som är en sjövild klätterapa, men också gillar att klä upp sig och leka med väskor- hon blir genast så otroligt berömd för hur vacker hon är och det måste påpekas om att hon i framtiden minsann kommer ääälska att shoppa, att bära vackra smycken och sminka sig. Att hon kanske kommer älska meka med bilar, det är det aldrig någon som säger eller uppmuntrar.
Min son får höra att han kommer älska att sporta och han kommer “jaga tjejer” med sina kompisar.
Min dotter får höra att hon kommer älska sätta sprätt på pengar och smink och att vi kommer “få det svettigt” för hon är så vacker och pojkarna kommer falla som furor.
Varför kan min dotter inte få leka med sina bilar i sin lilla klänning utan att det ska bli påpekat?
Kan man inte göra något “maskulint” när man bär feminina kläder? Och kan man inte göra något ”feminint” i maskulina kläder?
Måste fokus med en gång gå till att (kanske oavsiktligt men barn har öron och är inte dumma!) försöka ändra barns intressen till något som är mer.. “passande”? På grund av hens kön?
Och varför i hela friden försöker vi pracka på våra barn att det är okej för pojkar att “jaga tjejer” och att lära våra döttrar att pojkar kommer jaga dom?
Vi måste sluta trycka ner det andra könet med gamla mögliga könsstereotyper. Eller göra undantag i sociala regler för ett kön.
Ett kön får inte ha negativ laddning eller särskilda förmåner.
Som att man “springer tjejigt”, man är “en bråkig kille”, “killar kan inte sitta still och lyssna på fröken”, “tjejer kan inte vara lika bra chefer”.
Vi får inte trycka ner varandra eller placera i fack! Vi får inte berätta för våra barn vad dom kan och inte kan göra.
Eller vad andra kan och inte kan göra!
Eller vad de bör göra.
Det sätter sådana oerhörda gränser och begränsar våra barn från att tro på varandra och sig själva.
Jag biter mig själv ofta i tungan för att inte hamna i den karusellen!
För någon månad sedan gick jag till leksaksbutiken för att köpa en leksak till barnen.
Dom hade en superhärlig dammsugare som sjöng sånger och lät jättekul och eftersom båda barnen älskar att leka att dom städar, tänkte jag att det blir perfekt.
Men så kom mitt dilemma.
Det fanns en vit/blå och en rosa.
Vilken skulle jag välja?
Först blev jag arg på den rosa dammsugaren, för jag kände att den givetvis var tillverkad och marknadsförd till enbart tjejer och att tjejer minsann inte behöver rosafluffiga städverktyg för att kunna dammsuga.
Så jag sträckte mig efter den vit/blå och började gå mot kassan.
Men så plötsligt stannade jag upp.
VARFÖR skulle den “manliga” version vara bättre än den kvinnliga?
Ska jag lära min dotter att hon måste ha “manliga färger på verktyg” och undvika det rosa? Lär jag inte henne då att manligt är bättre? Att manligt är starkare? Att det som är ansett feminint inte är lika bra?
Varför är rosa fel? Varför har rosa blivit en sådan laddad färg?
Sänder vi inte fel signaler om vi lär ut att rosa är en svaghet?
Eller att man inte kommer bli man nog om man som pojke leker med dockor?
Blir det inte helt åt skogen?
Vi får inte trycka ner varandras kön i jakten på att bli jämställda.
Vad vi måste bli bättre på är att neutralisera hela alltet.
Det ska finnas rosa verktyg & blåa dammsugare.
Det är vi konsumenter som måste sluta reflektera över vad som passar vem, köpa en blandning av allt eller välja våra barns favoritfärg och sedan inte reflektera mer över det.
Vi ska inte lära våra barn att, att vara feminin är en svaghet. Vi ska inte lära våra barn att maskulinitet är en styrka.
Vi ska lära våra barn att båda är lika bra. Eller om man väljer ett mittemellan så funkar det utmärkt också.
Vem man än är – vi har alla samma förutsättningar.
Hur man än går klädd, så är man lika kapabel till att göra samma saker.
Vi får inte sätta gränser för våra barn och diskriminera. Och vi får verkligen inte säga att dom inte kan göra något eller bör välja en annan väg
Om vi bara slutar tuta i våra barn en himla massa värderingar utan istället låter dom lista ut allt detta själva – undrar hur samhället skulle se ut då, om 20 år?
Verkligen ett viktigt inlägg. Sonen älskade förut att dansa i klänningen och bling. (Han är nu 5 år och mycket influerad av kompisarna på förskolan)
Vi pratade om att för någon generation sen fick flickor bara ha kjol och pojkar bara byxor. Sen kom utvecklingen och tjejer fick börja använda byxor men NÄR ska det vara ok för en kille att ha kjol?
Ja det är en bra fråga!! <3
Jag har en bil/tag/dinosaurietokig liten kille men han alskar ocksa sin dammsugare som ar LILA!!!! Han alskar att gosa och alskar att titta pa Sofia the first och tycker det ar jatteintressant att titta pa nar jag malar naglarna och sminkar mig. En underbar manniska ar han. Finns manga ggr som jag skrivit ner onskelista infor julen och han har aldrig fatt tex ett kok for en grill var mer ”manligt” sa det fick han istallet. Sa trott pa sana grejer. Tur att jag ar vixen och kan ge honom dom sakerna jag tycker ar bra att leka med!
hahah ja jävlar vad alla gnällde när jag gav August ett kök. FATTAR INTE???
Aldrig någonsin läst någon som skrivit om det här så bra!! Precis så ska det ju vara, jag älskar rosa och vilö onte alls att de ska försvinna men det är väl precis lika bra som blått tack!
Ps. Vet inte om fler har problem med det men det är heelt värdelöst att läsa din blogg från iphonen. Jag gör de ändå för jag knte vill missa men den hoppar fram & tillbaka i ”scrollen”.
Åh TACK <3 Det är mitt första genus-inlägg och jag var så nervös, haha.
Du är så BRA Jenny!
Tack! <3 Du är min idol typ när det kommer till genus och sånt. Vill typ gå på kurs hos dig?
Åhh jag känner verkligen igen mig. Biter mig i tungan rätt ofta här i Kanada även fast de har kommit lite längre tror jag. T.e.x. min man har en systerdotter som är 1 år och min mans mamma som alltså är mormor köper alltid allt som är flikigt. Nu senast var det ett litet mini-kök. Typ som att hon ska lära sig att stå i köket redan???!! Och hon har sagt att lilltjejen dras till smycken och smink och jag tycker det är så löjligt. Klart hon dras till sånt hon ser sin mamma göra och ha på sig eftersom hon är hemma med henne, men det betyder ju inte att det är för att det är en tjej. Får typ krupp av tanken på vilka gåvor vi kommer få den dan vi får barn!
EXAKT!!! Precis på pricken så är det. Alla ba ”OOOOJ VAD HON ÄLSKAR KLÄDER OCH SMINK” och man ba ”Min son var exakt likadan men det tryckte ni åt sidan och VÄGRADE att se?” Barn är ju för tusan nyfikna på det vi gör, men det ska överdrivas å det grövsta när en tjej tycker om något kvinnligt och samma då en pojke tycker om något manligt. SÅ TRÖTT PÅT! GAHHH. Vi kan ju ringas och skrika ur våra frustrationer till varandra, hahah.
Superintressant inlägg med massa klokheter, som vanligt! <3
TACK! Är så himla gröngöling på detta och att skriva är så svårt? LÄR MIG, MASTER!
Så sant!!
Är så tacksam att förskolan Nellie går på arbetar jätte mycket med genusfrågor. Att de ser till barnets intresse!
Jag är uppvuxen i en familj som inte la alls stor vikt vid vad det var jag tyckte var roligt eller vilken färg jag tyckte om eller hur jag var som person. Jag lekte med dockor, dinosaurier, pysslade m.m och älskade blått! Däremot så är de ju omvärlden som påverkar så mycket!
Är så tacksam att mina föräldrar alltid varit så öppna och även är det mot min dotter! Jag tackar dom jättemycket att jag är där jag är idag och följde mina drömmar! ( jobbar i ett mansdominerat yrke som Varuhuschef)
Ge barnen alla möjligheter så hittar de sin väg!
Underbart!! Älskar att du fick växa upp till DIG och att din dotter är på förskola med genustänk. Jag växte också upp utan ”regler” och har klarat mig så fint. Så intressant detta och att det blivit så stort.
Hej!
Tack för din trevliga blogg
Jag är född 1964, när jag växte upp lekte jag lika mycket med bilar och klättrade i träd som jag lekte med dockor och likadant med min yngre bror. Mina föräldrar lät oss göra det vi tyckte var kul helt enkelt:) Har aldrig gillat rosa, blått har alltid varit favoritfärgen för mig:)
Jag är kvinna och tycker om att fixa till smink och hår, men kan lika gärna meka med bilen som fixa inomhus:)
Jag var i en stor lekpark med min dotterdotter som för dagen hade jeans och en blå huvtröja, vi lekte o hade kul, ställer oss i en kö, då säger pappan till ett barn som försöker tränga sig, att vänta nu så att den andra pojken får åka det är hans tur……helt klart så har inte små tjejer blått i hans värld.
Visst finns det vissa självklara fysiska olikheter men vi är alla människor
Ha en underbar helg
Maria i Skåne
Tack för att du delar med dig! Så intressant att höra om era erfarenheter och tankar!
Tummen upp!
Sen finns det den där sneda bilden när flickor faktiskt klär sig i endast rosa och älskar ”flickiga” saker. Det anses också som fel. Att föräldrarna tvingar sina barn i könsstereotypa roller när man faktiskt låter barnen bestämma helt och hållet. Mina flickor är sjövilda och så fort vi är ute bland folk så tror alla att dom är pojkar trots ”flickiga” kläder. Är det beteendet som avgör vilket kön man har? Är man på ett visst sätt så är man ett visst kön.
Mycket flummigt inlägg. Haha! I det stora hela: håller med dig och spyr av allt kommenterande, analyserande och annat skit. Låt barnen bara vara barn!
Så intressant hela denna debatten! Älskar att höra era tankar!
Tips: ”Rosa: den farliga färgen” av Fanny Ambjörnsson.
TACK för tips!
Fantastiskt inlägg, så jäkla intressant! Jag pluggar till Förskollärare här i Sverige och vi har precis avslutat ett arbete med genus och den ”rosa pedagogiken”. Just rosa här i Sverige har fått en innebörd som den starka kvinnan. Det ska lyfta dessa ”kvinnoyrken”, få upp status och löner. Det konceptet köper jag totalt, men det är även på den bevåg att männen i dessa yrkesgrupper ska ha svårare om än omöjligt att få högre poster, oavsett kunskap. Istället för att verka för genus så blir det mer som ett feministiskt vapen. Jag älskar att ha rosa på min son, för han passar förbaskat bra i de.
Eva Reimers har skrivit en bok om Skola i normer. Där skriver hon om dessa normer & värderingar, hur det styr vårt handlande och synsätt. Och enligt henne är dessa värderingar ostabila och ändras utefter samhällets utveckling (t.ex synen på äktenskap, abort & sex idag jämfört med för 50 år sen). Jag hoppas att min sons relation till jämnlikhet blir starkt präglat av förskolans arbete idag, där dessa frågor står med i Läroplanen för förskolan. Har ni någon form av styrdokument angåenden genus i era skolor? (När den dagen nu kommer).
Fantastisk blogg Jenny, och stort grattis till era nomineringar i poddvärden, det är ni sjukt värda!
SÅååååå intressant!! Vill höra mer!! haha. BERÄTTA ALLT DU KAN! LÄR MIG ;D
Genus i skolorna här? Njae.. tror inte det.. TYVÄRR :/
Hej!
Håller med dig i så mkt och tyvärr har man verkligen inte kommit långt i dessa frågor här i USA vilket jag kan bli ursinnig på. I Sverige är det bättre men självklart inte bra. Kön överlag verkar ok att diskutera hur som helst i detta landet. Vi har ju tre tjejer och jag är så trött på alla amerikaner som gastar och skriker efter oss och nästan tycker synd om oss för att vi har tre tjejer och ingen pojk. Eller har mage att fråga när pojken ska komma. Det finns liksom inte i deras värld att detta är våra barn och vi är hur nöjda som helst med att just de barnen är våra!
Kram
Ja det där med att ha barn av samma kön är helt galet här. Alltså att folk påpekar FRITT och helt galet om det. Sjukt! ALLA mina vänner ber till alla högre makter att dom ska få en av varje så dom slipper tjatet. Ledsamt!