Att uppfostra barn är en himla karusell. Livets åktur!
Här kommer 8 känslor som föräldrar till småbarn känner varje dag –
Trötthet – När någon drar en strategiskt i näshåren medan en annan hoppar på magen & klockan är 5:15. När man behöver städa huset & barnen har en riktig surdag & enbart stökar ut igen samt vägrar städa upp efter sig. När man inser att mjölken är slut & försöker få iväg trotsiga barn till affären. När tvätthögen når upp till taket. Trötthet is the word.
Ilska – När barnen vägrar somna & skriker i kör. När kaffet är slut. När hunden kissar inomhus. När rytmik-klassen blir inställd som du sett fram emot i en hel vecka efter sjukdom, när det ösregnar ute & alla vänner är upptagna. När partnern måste jobba över & man är dödstrött efter en LÅNG dag. Det kan lätt koka över i en trött förälders kropp.
Förvirring – Var det idag vi hade läkartid? Vilken tid är det? Vad ska vi äta till middag? Vad är det för utslag på armen? VAD ÄR DET ENS FÖR DAG?
Frustration – “NEEEJ jag vill ha den BLÅ koppen”, “mamma mamma mamma mamma mamma MAAAAMMAAAAA”. Känner ni hur det liksom kryper i kroppen av bara tanken?
Skuld – Då det kokade över efter att sansat ha försökt jobba sig igenom ett utbrott som liknade världens undergång & allt har lugnat ner sig. När man sitter med en trött liten klump i famnen som behöver få kramas – skulden som kan skölja över en är inte nådig.
Glädje – Att höra en liten röst som säger “Du är bäst i hela världen”. Glädjepiller deluxe.
Stolthet – Första steget. första ordet, alla milstolpar, att klara av att stapla ett par klossar – ALLT blir man som förälder så galet stolt över att man kan spricka. Och det fantastiska är att barn lär sig något nytt varje himla dag.
Tacksamhet – Att få uppleva detta fullkomligt överväldigande kaoset & att få känna den innerliga kärleken & glädjen varje dag. Att få skratta ända från tåspetsarna & se sina barn växa upp. Det finns inte ord som kan beskriva tacksamheten. Och det bästa är att man känner den varje dag.
Igenkänningen är total! Lyckan över varje barn är så stor (och också arbetsbördan :-)) Men så värt det! Barnen har en direktkontakt med ens hjärta. Navelsträngen må vara klippt, men den känslomässiga strängen är som en strömkabel där barnet lyckas dra med en i känslostormarna…
Jag fullkomligt älskar dina inlägg när du skriver om sånt här. Du sätter precis fingret på hur jag känner. Tack!! 🙂