Nu gäller det att vi håller hårt i varandra här hemma & att vi peppar, kramas & hjälps åt så mycket det går.
Astrid har nu kommit in i den där fasen då hon vaknar 3 på morgonen, sedan halv 6, kommer inte till ro, vill ständigt bli buren & är inte riktigt nöjd.
Hon är ju jätteglad allt som oftast, men väldigt väldigt klängig.
Och som sagt är sömnen inte den bästa. Men hon vill sova för hon är trött.
Så vi kämpar på här hemma & nu när sömnkontot verkligen börjar ligga på minus för både mig & Andrew (mitt har väl visserligen legat på minus i över ett år, sedan jag blev gravid??) så är det väldig enkelt att börja bråkas.
Och då blir inte livet kul!
Vi påminner varandra att det är en fas, det blir bättre, vi älskar varandra & att allt kommer bli ”enklare” snart.
Hang in there Petersons.
Vår ljuvliga lilla minimänniska <3 Älskade knubbsälen. SOM vi älskar dig! Det är ju 100 gånger jobbigare för dig att klura ut allt här i livet, än vad det är för oss att missa några timmars sömn – det måste vi verkligen tänka på då det är som jobbigast.
Det hade varit kul om du lagt ut bilder på din omgivning och hur stan ser ut 😉
Jag får bli bättre på det!
Usch o fy, jag lider med er! Vår äldsta son på 2 år håller fortfarande på och krånglar med sömnen, det är grymt jobbigt! Man förstår ju varför sömnbrist används vid tortyr! 🙁 hoppas att det vänder snart för er och att ni får sova ordentligt.
Ta hand om er!
Kram
Alltså.. KRAM! ja sömnbrist är tortyr! Heja heja dig!