Har ni hört talas om D-MER?
Amningsdepression.
När jag stötte på detta inlägget hos Hormoner & Hemorrojder blev jag så himla lättad.
Äntligen fick jag klarhet i vad som hände med mig varje dag, flera gånger om dagen.
Jag var så rädd då jag hade massor med panik-attacker om dagarna.
Jag som alltid trott att sådant varit lite av humbug.. (Förlåt till alla som har det.. I believe you now..)
Jobbade jag för hårt? Hade jag för höga krav på mig själv? Var jag påväg att hamna i en depression?
Jag som var så himla glad!?
Visst var jag trött! Men Andrew & jag var/ÄR (!!) ett toppen-team, glädjen över TVÅ friska fina barn var oändlig, den hemska graviditeten var över, allt funkade bra, att jobba var så himla kul & jag kunde helt enkelt inte fatta varför detta hände.
Jag smsade Andrew så himla ofta & var orolig över mitt eget välmående då det liksom bara sköljde ren ÅNGEST över mig hela dagarna.
Jag ville bara gråta & allt kändes förjävligt. Det var som världens klump växte i halsen & magen & tårarna bara brände bakom ögonlocken.
Och sedan försvann det.
Bara huxflux borta & allt var bra?
Det kändes så sjukt knäppt & när jag äntligen snubblade över info om D-MER så kände jag världens Aha-upplevelse.
Allt stämde in på mig & jag började notera när ångesten kom & hur länge den höll i sig.
Visst var det enbart då jag ammade & det försvann efter ca 5 minuter.
Varför har någon aldrig berättat om detta? Varför nämns det inte i en enda bok?
Jag känner att det är viktigt att skriva om D-MER & den amningsdepressionen jag går igenom, för kanske är det någon annan där ute som känner likadant & inte vet vad som händer.
Är det kanske någon av mina läsare som gått igenom detta?
Vi får se hur länge jag orkar amma Astrid med dessa känslorna. Mitt mål är 11 månader, lika länge som jag ammade August, men vi får se hur det blir med det. Det är mycket lättare att hantera känslan som fullkomligt knockar ner en, då mjölken rinner till, då jag nu vet vad det beror på & även att det snart går över.
Att djupandas & hålla sig upptagen med exempelvis bloggläsning hjälper lite.
Men enkelt är det då inte!
Strongt gjort att du trots detta vill amma så pass länge! Jag hamnade i detta i samband med dotter nr 2 och jag stod inte ut längre än endast några månader. Sedan tog det mig över ett år att få må bra igen!
Åh TACK! Jag är så glad att dessa inlägg nått ut till så många mammor som har problem med detta!! Men jäkligt ledsen att så många mår dåligt & inte förstår varför & inte får stöd. Heja heja dig <3
Hej!!
Mycket intressant att läsa om D-mer då jag känner att jag äntligen hittat min ”diagnos”.
När jag skulle börja amma min förstfödda så var det verkligen jättejobbigt med dessa känslor. På BB kom det lite då o då under amningsstunden. Men när väl mjölken runnit till och jag fått en etablerad amning med dottern så kom endast den här känslan 30 sekunder innan det rinner till. Känslan håller i max 20 sekunder tror jag för mig…. Sen är det bara att räkna till 30 och sedan sprutar det. Pga att känslan är under en så pass begränsad tid led jag inte så mycket av det. Men ingen förstod vad jag menade. Ingen på BB eller BVC….inga kompisar…. ingen i min familj. Så jag kände mig väldigt ensam i det.
Min känsla är som en äckelkänsla. Obehag. Illamående. Äcklad. Olust.
Precis som många av er så är mitt botemedel kallt vatten som jag bäljar i mig. Det lindrar känslan.
När jag fick mitt andra barn hade jag precis samma känsla. Denna gången såg jag fördelar med det. Jag visste alltid när jag skulle börja läcka. Utan känsla=inget läckage. Det slog aldrig fel. Vilket jag än idag är oerhört intresserad av. Vilket hormon jag är känslig för?? I mitt fall går ju känslan över ganska fort. Och därefter blir det bara mysigt. Oerhört tacksam för det är jag då jag älskar amningsstunden.
Nu 6 år senare har jag nyss fött mitt tredje barn o har denna ”ångest ” nu lite titt som tätt nu när jag jobbar upp produktionen. Jag förväntar mig att det kommer bli samma när amningen är etablerad. Att känslan är övergående. Hade den suttit i under hela amningsstunden hade jag nog inte pallat att amma. Känslan är äcklig.
Tack för att alla delar med sig.
Åh! STOR KRAM! Fint att du delar med dig! Hoppas det blir milt denna gången! GRATTIS till en 3:a <3 Berätta gärna mer om hur det går! KRAM
Stor kram t dig vännen! Usch vad jobbigt! Jag har inte upplevt just detta själv men däremot var det en tuff omställning i början m båda barnen, hur lycklig jag än var över mina fina barn så var första tiden (båda ggr) väldigt tung emellanåt m ångest och ”deppighet” – när jag tittar tbka kan jag se att det nog var någon form av/släng av depression men egentligen kan jag också tycka att det egentligen inte är så konstigt! Tänk vilken omställning och framförallt alla dessa olika hormoner man har under graviditet, efter förlossning, under amning som ”härjar” vilt..
Du är en fantastisk mamma och på ngt plan är det ju bra att iallafall veta vad detta beror på. Även fast jag förstår att det är extremt jobbigt. Kram ❤️
Finaste du! Älskar när du lämnar ett par rader här <3 Heja på dig!! Och visst är det inte alls underligt att faktiskt bli lite deppig med barn. Det är svårt! Mycket jobb & STOR omställning. KRAM
Det har jag med, jag har däremot turen att inte få den där vågen riktigt varje gång jag ammar men några gånger/dag och det är vidrigt! Jag vet att jag efter ett tag också kunde se ett samband med att ångestduschen kom vid amning! Googlade lite och hittade det på samma ställe som du och pratade sedan men min mamma som också hade haft det, vad skönt det kändes att det faktiskt kunde vara så och att inte det var jag som höll på att få en ”riktig” depression (förstå mig rätt). Så tänk vad viktigt det är att prata om! Allt fokus ligger ju på att få amning att fungera men den där lilla detaljen av att man kan må piss var det ingen som berättade! 🙁
Så bra att du skriver om det, gillar också att du delar med dig av amningsbilder, det har varit lite ångestladdat för mig, varit så rädd för hur jag skulle reagera om någon blivit äcklad av det underbara & fina jag har med min son när jag ammar! (Vilket jag ju inser är helt sjukt, amning är ju ändå ganska naturligt!!)
Några gånger per dag är MYCKET ändå att känna den här ångesten! Tack för att du delar med dig <3 Så viktigt att vi vågar prata om amning, precis som du säger. Stor kram till dig!!
Baby blues och förlossningsdepression. Du ska absolut söka läkare som kan kolla via blodprov hur din sköldkörtel mår. Vanligt att den kommer ur fas efter förlossning och ger dessa symtom. Hoppas du mår bättre snart.
Tack snälla! D-mer är dock inte förknippat alls med förlossningsdepression utan känslorna kommer bara då mjölken rinner till. Sedan är allt jättebra & jag är lika glad som alltid när det gått över efter några minuter. Tack snälla för omtanke <3
Ja, jag hade också D-MER. I början när jag ammade nästan hela tiden var det oerhört jobbigt. Jag hade andra problem med amningen i början och träffade därför både BVC-sköterska, gick till två stycken amningsmottagningar och hade kontakt med amningshjälpen och frågade då även om dessa ”ångestsköljningar” men ingen kände igen symptomen????? Jag googlade som en galning och hittade tillslut begreppet D-MER och började nästan gråta av lättnad. Det var ju exakt vad jag hade. Tycker verkligen det är viktigt att detta kommer fram just därför att det kan vara en sån lättnad att få ett namn på obehaget och framförallt veta att det inte är förlossningsdepression och att det går över. Jag fick obehags/nedstämdhetskänslor under hela amningsperioden i samband med varje gång mjölken rann till. Men det blev mindre och mindre hela tiden och framförallt när jag visste vad det var och bara varade i några minuter var det lättare att hantera.
Helt sjukt att ingen vet om detta?! Så glad att du lyckades googla fram vad det var & att det även blev bättre allteftersom. Heja dig som orkade hänga i & fortsätta! Dessa känslorna är ju hemska! STOR KRAM & tack för att du delar med dig!
Ush vad jobbigt. Jag har hört talas om det och var faktiskt lite rädd för det då min syster blev väldigt sjuk efter sin andra graviditet. Pratade med min barnmorska om det och hon hade ingen aning om vad det var…tror många inte VILL inse att alla mammor inte mår bra av at amma.
Själv mådde jag bra, men min man hade en förlossningsdepression som var ett rent helvete så det var inte lätt på det viset. Jag själv är väldigt hormonkänslig så tycker inte det är konstigt alls att man råkar ut för dåligt mående i samband med amning då det är så mycket hormoner i kroppen.
Underligt att allt ska täckas över med ett rosa fluffmoln när det kommer till amning, barnfödsel osv. Helt knäppt tycker jag! Det gör ju inte saken enklare för nyblivna föräldrar när man blir lite isolerad & ”ensam” efter man fått barn liksom. Fint att du delar med dig av din erfarenhet & heja heja er <3 Stor kram!
Viktigt och modigt av dig att ta upp ett sådant ämne! Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver om D-mer och amningsdepression men jag tror att jag får en mild form när jag ammar mitt barn. Det är som en ledsamhet, ångest som sköljer över mig samtidigt som jag blir lätt illamående (kan absolut inte äta nåt då) när mjölken rinner till. Sedan går det över efter en liten stund. Måste påminna mig om att det är så varje gång så att inte känslorna tar över. Tycker också det hjälper om jag försöker distrahera mig med något annat samtidigt typ läsa något. Jag kände likadant när jag ammade mitt första barn, som jag ammade i 1 år men jag tror att känslan avtog ju längre in i amningsperioden vi kom. Kanske har något med att mindre mjölk rinner till när barnet inte ammar lika ofta? Nu ammar jag mitt andra barn som är 6 månader och tycker att ångestkänslorna blivit mildare. Jag har aldrig förstått vad det är eller varför utan bara accepterat att det är så. Inte hört någon annan känna så heller även om det måste vara så. Konstigt att det inte pratas om detta! Det känns otroligt skönt att höra att det är fler som upplever det så här och att det finns en förklaring.
Tack till dig och bra kämpat!
Heja heja dig som kämpar på så bra!! <3 Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det inger hopp att många skriver att känslorna blir mildare ju längre man ammar. Hoppas det blir så för mig med.
STOR KRAM!
Så himla starkt av dig att skriva i bloggen tycker jag! Älskar att du inte målar upp denna rosenskimmrande underbara fantasivärld, och ändå är det ingen som tvekar på hur mykt du älskar dina barn.
Jag mådde dåligt under hela min graviditet, för att inte tala om denna amning. Jag hade panik varje gång. Mådde SÅ dåligt! Stod ut i 2 månader, sen fixade jag inte mer. Känslan når jag bestämt mig att helt gå över till flaska var obeskrivlig. Äntligrn kunde jag faktiskt njuta av min bebis. 11 månader är lång tid, jag vet flera st som ammat sitt första barn i över 1 år, och blivit alldeles chockade når barn nr 2 knappt gick att amma alls. Men det är helt andra förutsättningar än när man bara hade en. Nu har du en till som vill ha uppmärksamhet, och det är nog väldigt lätt att känna sig otillräcklig. Man gör så gott man kan, mer kan man inte göra<3 kram
Fina fina du! Tack snälla för fina & peppande ord! <3
Och för att du delar med dig av dina erfarenheter. Näe amma & få barn är inte alltid plättlätt & rosenskimmer. Vi får se hur länge jag orkar hänga i. Nästan 3 månader känns väldigt bra!
Fina fina dottern min, klok och stark, älskar dig/ mami❤️
Älskar dig <3
Nej men, PRECIS så känner jag ju! Skönt med en förklaring 🙂 Likadant med förra barnet men då gick det över efter några månader, hoppas det gör det denna gång med.
Heja heja dig <3 Hoppas det går över för oss båda. Så jäkla skönt att höra att det gått över för många & att de kunde forstätta amma utan problem.
Jag har haft liknande besvär jag med men intw så starka. Blev bättre ju längre jag ammade. Kram på dig Jenny, och våga skriva mer om sånt här i bloggen, det blir en mer trovärdig o intressant blogg om den innehåller alla livets sidor.
Gud så skönt att höra att det blir bättre ju längre man ammar! Det ger mig hopp om att jag kommer kunna fortsätta amma lillgrynet lika länge som storebror <3
oj, det har jag aldrig hört talas om men det låter som något väldigt viktigt att ta upp.
Jag har själv aldrig upplevt det men fick däremot stark ångest när mitt första barn föddes. Bebisskrik, ångesten sköljde över mig och det var fruktansvärt. Jag förstod inte vad det var som hände med mig och kände såndan galen skam över det, jag som var så lycklig över min underbara unge. Jag sökte kurator när dottern blev ett halvår och det blev en resa jag aldrig kommer glömma. Oj vad jag utvecklades under den tiden och lärde mig våga lita på mig själv som mamma.
Finns det någon du kan prata med kanske? Kurator eller någon form av samtal? Det kanske är jätte dyrt där iof?
Döm inte dig själv bara, om du lägger ner amningen är det ingen fara, du är inte en sämre mamma för det. <3 Modigt att du tog upp detta ämne!
Att få barn är helt underbart men kroppen genomgår ju världens förändring & kan verkligen bli helt knäpp av alla hormoner. Så fint att du delar med dig & heja dig som sökte hjälp!! <3
Jag skulle absolut kunna gå till en kurator, men det går inte att få bort tyvärr. det kommer komma varje gång jag ammar & efter det gått över så är jag ju jätteglad & samma vanliga Jenny, så det finns inte direkt något att prata om. Om du förstår hur jag menar?
Men jag kanske ska gå & klaga på hur trött jag är 😉
Tack fina för pepp!! <3 KRAM
Jag har en bebis på 7 v och får också dessa ångestkänslor när jag ammar, fick det när jag ammade mitt första barn också. Jag har inte heller hört talas om det tidigare. Tack för att du tar upp ämnet!
Precis som Nathalie skriver så sköljer jag ner ångesten med vatten, konstigt och härligt att höra att ngn annan också gör det!
Heja på fina du! <3 Det är sjukt jobbigt alltså att känna så varje himla dag, flera gånger om dagen. Massa kärlek till dig!
Precis då där kände jag när jag ammade båda mina barn, med första barnet stod jag ut i 7 månader. Med andra var det ännu värre, kunde känna riktiga äckelkänslor när jag ammade, som att det var det mest onaturliga i världen att just amma. Orkade inte mer än 3 månader med 2:an. Du är grymt stark som kör på!!!
Det är ju helt fantastiskt att du ammade så länge med båda barnen för dessa känslorna är ju hemska! Och man ammar ju många gånger om dagen liksom. Heja dig! <3
Och tack för att du delar med dig!
Ursäkta en massa stavfel ser jag. Skriver från min iPad, men du förstår nog vad jag vill säga ändå:)
Oj! Aldrig hört talas om, man är typ hundra på att det är exakt det jag hade! Typ första 2-3 månaderna, och absolut allra värst de första veckorna, fick jag sån fruktansvärd ångest (mest dödsångest) varenda gång jag ammade. Det var hemskt. Jag va tvungen att ha vatten nära jämt då jag ammade för då kunde jag ”skölja” ner ångesten (vet att det låter konstigt, men den dämpades av att jag drack). Blir nästan lite ledsen att man aldrig hört talas om det, vad det hade hjälpt mig då, trodde det var något fel på mig. Som tur pratade jag mycket min sambo och mamma om det, så jag hade stöd. Iallafall- det gick över av sig själv. Min pojke är strax 7 månader och jag ammar ännu, utan dessa problem som tur är! Hoppas det går över för dig med. KRAM
Vad skönt att det gått över för dig! Då finns det hopp alltså. Jag tänker verkligen försöka hänga i & fortsätta & det är ju underbart att höra att det kan gå över. Och jag förstår precis vad du menar med att ”svälja ner” det jobbiga. Jag gör också det! KRAM Fina & tack för att du delar med dig <3