Lyckan av att vakna i egna sängen denna morgon alldeles invirad i min fjuniga lillkorv.. <3<3<3<3333
Det är så otroligt skönt att vara hemma!
Måste dock säga att det är även väldigt svårt.
Andrew som har den jobbigaste jobbperioden just nu är helt slut. August vill leka med mig hela tiden & jag måste måste ligga alldeles stilla.
Det är ingen enkel kombo kan jag säga.
Jag känner mig ganska mycket i vägen & som ett problem, även om jag verkligen vet att jag inte kan hjälpa detta för 5 öre.
Ni har undrat vad som egentligen hände i måndags & ingen har en aning om varför allt drog i gång!
Jag hade ju bloggat några timmar tidigare ironiskt nog, men hade inte några direkta känningar om att något inte stod rätt till.
Däremot så kände jag min väldigt tung & extremt trött, trots noll ansträngningar på hela morgonen.
Sammandragningarna kom verkligen från ingenstans & började som en ihållande krampaktig känsla för att någon timme senare övergå till ”riktiga” som jag fick andas mig genom.
Efter ett snabbt samtal till Andrew & doktorn fick August & hans farmor köra mig till doktorn där det konstaterades att jag hade sammandragningar, men att kroppen inte var påverkad alls.
Min doktorn tyckte dock inte om intervallerna som var så täta & ihållande, så vi blev skickade till förlossningen.
När vi kom till förlossningen blev allt så mycket värre. Helt plötsligt gjorde det väldigt ont i hela ryggen & jag blev snabbt inrullad för en kontroll.
Då var jag helt uttunnad (säger man så?) & öppen 2 cm.
Det gick väldigt fort konstaterades det & de tömde genast två påsar magnesium i mitt dropp.
Sedan fick jag flera morfin-doser i rad samt några piller som skulle hjälpa.
Jag hade magnesium-dropp i 24 timmar & efter 18 timmar började allt äntligen lugna sig.
Det var nog en av de värsta dagarna i mitt liv måste jag säga.
Rädslan över att få en för tidigt född & spendera veckor på NICU (Neontal), att vara totalt nerdrogad & höggravid, att vara utan August för första gången väldigt plötsligt & hastigt – Allt. Allt var så överväldigande & läskigt.
Och jag kunde inget göra.
Bara ligga där & hoppas med all min kraft att medicinerna skulle funka.
Vilket dom tack & lov faktiskt gjorde!
Doktorn berättade för mig igår att han trodde aldrig det skulle gå vägen & att han faktiskt var otroligt förvånad att det tillslut stannade av.
Vi hoppas nu på att ta mig till vecka 36, men en dag i taget är målet.
Varje dag är en seger & eftersom det kan sätta igång exakt när som helst, så är det dags att förbereda sig lite bättre här hemma.
Andrew är världens mest underbara människa som kämpar på för att fixa med allt.
Tvätta bebiskläder, packa väskan, se efter August & samtidigt jobba.
Älskade mannen min. Om du visste hur mycket jag uppskattar dig.
♡♡♡
Å vännen! Förstår givetvis att hela situationen är superjobbig o påfrestande! Men du ska absolut inte känna dig som ett problem..!! Du bär ju ert gemensamma barn, tänk vilken hjälte du är! Som ger august ett syskon, Andrew en dotter och för ett nytt litet liv till släkten, till världen! Heja dig! Att det är mkt för alla är ju tufft men det är ju bara så att du måste vila nu. Det handlar om en kort period och i slutändan kommer den bästa belöningen. Så skönt att dina föräldrar kommer snart! Tills dess får Andrews mamma hjälpa (hon är väl kvar?) och Andrews, som jag förstår gör allt han kan.
Vi mammor har en förmåga att ta på oss allt och ha ständigt dåligt samvete….i alla fall så funkar jag så tyvärr. Men tänk på det jag skrev här över – tänk på allt DU gör för din familj!!
Stor varm kram!
Underbara vännen du skriver alltid så fint så jag blir lite gråtig <3
Jag räknar nästan timmarna till mamma & pappa kommer. Gud så skönt det ska bli alltså.
(Ang. herrns mamma får vi nog ta via mail privat..)
TACK igen finaste för pepp & omtänksamma ord. Du är så fin!
Maila mig gärna om du vill det, men jag förstår om du inte vill!
Och tack själv <3
Ta hand om dig nu!
åh så skönt att höra att det gick bra med er och att bebisen stannar lite till. Förstår att vardagen måste vara kämpig nu med allt som ska gå ihop utan dig med i pusslet. Vilken tur att dina päron snart är på plats. Håller tummarna för att bebisen stannar några veckor till! Kramar
Tack kära vännen! <3 Ja nu räknar jag otåligt ner till mamma & pappa kommer. SOM jag längtar!! Hoppas allt är bra med dig/er
Heja dig!! Du fixar allt oavsett!! Du är grym
Tack <3<3<33
Hoppas att hon stannar i magen lite till 🙂 jAg har en fråga, finns ett förlossningsprogram från Nashville på TV4, ser ingen där som använder lustgas? Gör man ej det i USA? Och det verkar jätte vanligt med epidural? 🙂 du behöver självklart inte svara om det kanske är jobbigt nu! All lycka till !
Ja vi hoppas vi med! <3
Nej lustgas har varit förbjudet till bara något år sedan tror jag. Nu har dom det på ett par sjukhus & bland annat det jag ska föda på. Men det är definitivt inte vanligt eller omtalat. Epidural är dock väldigt vanligt!
Åh vilka jobbiga dagar ni haft!
Hoppas verkligen lillbebis vill stanna kvar i magen ett tag till! Mys med pojken framför filmer kanske? 🙂
Jag & mina tjejer hejjar härifrån!
Ja vi myser & hänger framför den där tråkiga tvn, haha. August pappa är ute & leker med honom nu på lekland så han får springa av sig lite <3
Tack för fina hejjarop!! Så tacksamt! KRAM
nu får du allt vila så hon håller sig inne några veckor till:)
Ja jag ligger så stilla här som jag bara kan. Såå tråkigt men absolut värt det.
Vilken tur att det stannade av, Pju!
Mina små ville titta ut väldigt tidigt men från och med vecka 33 så ville dom ut helt. Dom la in mig och gav mig diverse sprutor, tabletter och det som behövdes för att försöka stoppa upp allt. Dom diskuterade om att flyga mig till Uppsala, dom kom och diskuterade ks, både urakut och vanligt beroendes på vad dom skulle hinna! Men från v.33 åkte jag in och ut. Dom la in mig och tjatade mig hem osv men i v 38 kom bebisarna till slut. Och båda mådde prima 🙂
Så vi håller tummar och tår för att liten stannar. Att vara sängliggandes eller körd i rullstol var bland det tråkigaste jag varit med om!:/ hemma gick det ok men att glo på väggarna inne på bb utan bebisar var ingen vidare://
Ha det så bra!
Kram på dig!
Åh vad jobbigt det måste varit för dig/er!! Tack snälla för att du delar med dig. Det är så himla hjälpsamt i denna röran att höra andras historia <3 SÅ himla glad att allt gick vägen för er i slutändan. Stor KRAM!!
Åh jisses, jag börjar gråta när jag läser om det. Ah, superkänslig men fy vad hemskt allt lät- så sjukt stressande och vidrigt jobbigt sådär i sluttampen när man verkligen bara behöver ta det lugnt och vila upp sig. Och sen lite glädjetårar för att det faktiskt trots allt fick ett lyckligt slut. Nu är det bara att knipa och ligga på sofflocket och käka praliner- En order!!!
Ja det var minst sagt en vidrig situation att vara i. Så hjälplös!! FY! Tänker inte riskera att det händer igen så jag har inte rört mig längre än mellan soffan & sängen sedan jag kom hem. Måtte lilla grynet stanna kvar i magen alltså! KRAM <3
Du får absolut inte känna så, det enda viktiga är ju lilltjejen och du, hur ni mår. Läs böcker för August, mys, bygg pussel, kolla film.
Känner ändå igen mig, jag var inte sängliggande men ganska så oduglig i slutet på andra graviditeten. Jag kunde inte hämta på förskolan, inte lyfta Stella, knappt gå pga foglossning. Hatade känslan, men det är ju så kort tid ändå!
Ja vi försöker mysa på så gott det går. Svårt att se hur frustrerad August blir när jag inte hakar på alla hans upptåg som vanligt eller hjälper honom med något etc.. Hua så jobbigt det är. Andrew är minst sagt en klippa! Men snart blir det enklare. Bara mina förädlar kommer så blir allt bättre <3 KRAM & tack för pepp!
Du ska inte känna dig som en belastning! Din kropp behöver vila så nu får Andrew och hans mamma bekänna färg och hjälpa dig, vinkommer och tar över snart så ni får vila ut innan bebis kommer! Några få dagar till bara❤️
Vi får verkligen hålla tummar och tår att Lill tjejen får stanna! kram till dej i massor!!!