Jag har gått runt med en hemsk huvudvärk sedan i morse & känt mig överväldigad av allt & inget.
August kräktes 3 gånger av helt okänd anledning på förmiddagen, somnade tidigt & sedan ringde Andrew för att berätta att han måste åka till Hawaii på jobbresa väldigt snart. Och han kommer hem samma dag som vi ska åka iväg på bröllop nästa vecka. Ahhhh!
Jag som hade sett fram emot en långhelg som familj & vi som fortfarande inte har allt vi behöver för resan.
Nu måste jag fixa ihop allt på ett par dagar för att slippa springa runt med August i butiker själv hela dagarna.
Jag vet att allt kommer lösa sig, men när en sak händer, så börjar jag ofta oroa mig för mycket småsaker runt om & blir helt utmattad.
Något bra som hände dock var att doktorn ringde för att berätta att mina levervärden fortfarande ligger inom ”normalgräns”. De var lite högre än förra gången men inget att oroa sig för än. Så vi får se vad det blir nästa gång!
Skönt att höra att vi kan slappna av än så länge.
Och Mally har fått ett datum för sin reklaminspelning vilket är jättekul, men det får jag berätta mer om en annan dag.
Nä, jag måste bli bättre på att sluta oroa mig & grubbla på saker.
Det är nog min största svaghet.
Att jag grubblar & funderar alldeles för mycket på saker som händer i livet. Eller som inte händer.
Jag har funderat ganska intensivt på ett stort ”projekt” jag trodde skulle bli av, men som tydligen rann ut i sanden, vilket är skittråkigt. Och jag har varit riktigt ledsen på grund av det för ni vet när man blir sådär pirrig, förväntansfull & pumpad av energi av något & så blir det inget med det..?
Det värsta som finns typ.
Känner ni igen er? 
Någon hade pillat en massa på mina kamerainställningar så jag fick ta ca 984 kort innan det blev någorlunda rätt.
Jag är verkligen inte snabblärd när det kommer till att fota. Någon gång ska jag gå en riktig kurs. Men det får bli när kiddo nummer 2 finns här i världen.
Lite upp&ner
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Det är även min största svaghet! Tänker, grubblar, funderar och oroar mig för allt allt allt. Precis hela jäkla tiden! Blir trött på mig själv ibland och min man tycker verkligen att jag behöver slappna av! Det mesta ordnar ju sig ändå, men hur släpper man det??? Inte vet jag, men önskar jag visste!
Det kommer säkert ordna sig för er med. Det låter ju ändå som roliga grejer ni ska på och som händer, så det är alltid nåt!
Läste förresten en artikel om intervjuer som någon hade gjort med gamla människor och vad de önskar att de hade gjort mer/mindre i livet nu med ”facit i hand” så att säga. De allra flesta sa att de önskade att de inte hade oroat sig så mycket! Hmmm, något att tänka på, men lättare sagt än gjort!
Stor kram! ♥
Kloka gamla människor! <3
Nej man måste försöka att släppa & bara "go with the flow" lite mer. Allt löser sig!! Och för det mesta är det verkligen inga stora problem man oroar sig för. Men det är ju lätt att säga efteråt med facit i hand liksom..
Jag är precis som du beskriver dig, så vi får hjälpa varandra att bli bättre på det där med oro <3
KRAM
Ville bara skriva att jag tycker du borde vara stolt över dig själv. Folk i din närvaro har tur att vara där. Att vara en grubblare är inte lätt, jag är själv en. Oroar mig för saker som inte hänt och kanske aldrig kommer hända.
Åh TACK <3 Gulle du!
Jag brukade också oroa mig eller tänka alldeles för mycket på olika saker. Måste säga att jag har blivit bättre sen jag började mitt nya jobb med organ donationer. När man träffar folk som verkligen har något att stressa över så blir man själv väldigt ödmjuk med sina egna ”små” problem. Don’t sweat the small stuff är numera min attityd. Ibland släpper jag alla måsten och bara njuter av stunden. Jag har nu äntligen lärt mig att man får allt klart ändå
Så underbart för dig!! Jag hoppas jag kommer dit någon dag med mycket jobb med min personliga inställning. Så härligt det skulle vara. Heja dig!
Ja kära nån, det tog mig nog 40 år! Så du har några år till
Ja då har jag några år kvar att jobba på mig själv.. 🙂 Och du! 40?? Herrejösses. Så vill jag med se ut när jag är 40! haha
Du är inte ensam, känner likadant att man oroar sig för små saker. Men har börja intala mig att allt ordnar sig och att det finns värre saker på denna jord… Kram!!
Ja det gör ju det! Och man inser det när man börjar dra lite i trådarna & allt sakta löser upp sig. Som alltid! Allt löser sig på något vänster liksom. KRAM!
Åå… Oroar mig också för småsaker. Eller allt. Jämt. Helt hopplös.
Sagt det förut o säger det igen. Du är så duktig som fixar o bo så långt bort från släkt.
Hoppas det blir lugnt och sjukdomar o annat håller sig borta! Kram
Jag är också helt hopplös på att oroa mig! Små små saker kan gnaga i hjärnan & jag jobbar stenhårt med att sluta tänka på saker så himla intensivt för tillslut får man ju ont i hjärtat av grubbleriet. Och TACK fina fina du som peppar!! <3 Underbara!! KRAM
Åh så jag känner igen mig. Är precis likadan, kan grubbla mig tokig över småsaker, se orosmoln på himlen långt innan det ens finns något att oroa sig över och har enormt svårt att släppa de saker jag väl börjar grubbla över. Har tyvärr inga bra tips att komma med då inte mycket har fungerat på mig… Men jag märker att det hjälper att prata om det. Uttala alla de där smågrejerna jag funderar över, säga dem högt. Då hör jag själv ibland hur onödigt det är att oroa sig, så släpper det lite. Jag vet att du fixar alla dessa grejer galant, allt kommer lösa sig fint! Men stressa inte ihjäl dig bara! Stora kramar!
Ja det kändes bättre av att bara skriva av sig & gråta en skvätt till Andrew igår. Många kramar & massa pepp från er var den bästa medicinen jag kunde fått <3 Underbara ni! Det löser sig alltid, det gör det ju! KRAM
Massor av kärlek och styrka till dig <3<3<3. Du vet att du inte ska ge upp, kämpa på, sista ordet är inte sagt ännu.
Kram mamma
Idag känner det bättre, men igår när allt kom på en gång så blev jag så himla matt liksom. Det löser sig! Det gör det alltid! <3
Heja! Jag tycker det är fantastiskt vad du tar dig för och fixar. Speciellt nu när du är gravid. Det hade varit väldigt lätt att stänga in sig, eller är väldigt lätt. Det vet jag själv, oroar mig väldigt mycket med och låter väldigt lätt ångesten ta över istället för att möta den och utmana den. Så heja dig verkligen! Och heja August och potträningen! Där ska du verkligen vara stolt, det är ju du/ni som har väglett honom och sett till att han vågar!
Åhhh TACK vilken fin kommentar! You made my day!! <3<3<3333