Jag har fått många frågor om ifall denna graviditeten var planerad & det kan jag svara att- JA, det var den absolut.
Vi hade pratat länge om syskon men det började inte kännas ”rätt” förrän i slutet på våren förra året.
Och då Juni månad kom så kände jag mig ganska redo. Lite skakig av beslutet, men ändå redo.
Det var där & då det började.
Det som kändes som en evig väntan.
Jag vet inte hur många graviditetstest jag avverkat till dess att vi plussade i slutet av November.
Efter ett par månader med negativa resultat så började jag testa hysteriskt för jag ville ju SÅ himla gärna vara gravid.
Och jag började ta min temp varje himla morgon innan jag klev ur sängen, jag gick till min Gyn-läkare för att få en ok-stämpel & vi började liksom fokusera på det hela ganska fanatiskt.
Efter 4 månader & negativa test började vi hamna i luven på varandra. Vi var väl frustrerade att inget hände, funderade på vad som kunde vara fel, trots att vi VET att det kan ta tid, det är helt naturligt.
Det var inte ”kul” att försöka längre, eftersom det kändes så himla viktigt att NU SKA det hända. Usch så trötta vi var på varandra där en sväng.
Både 5 & 6 månader gick & då bestämde jag mig för att beställa ÄL-test. (100 stycken beställde jag! haha)
Varje dag tog jag minst 3 test för att verkligen försäkra mig om att det var/inte var något på G.
Och när det där andra strecket började bli mörkare fick jag upp hoppet.
Jag kände mig liksom positiv & glad i kroppen för första gången på väldigt länge.
Nu visste jag ju helt säkert att kroppen funkar, att jag faktiskt har ÄL!
Inga mer gissningar på ”när det händer” & leta en himla massa kroppstecken på att det är dags.
Och lyckligtvis så blev det vår månad som lilla ärtan flyttade in i magen.
Dagen efter Thanksgiving plussade vi & jag har väl aldrig dansat & gråtit så mycket förr.
Andrew var skeptisk till det svaga strecket man jag visste liksom. This is it.
Jag är gravid.
En sådan otrolig lycka!
Hur vi blev gravida
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Tack för delad berättelse!
För oss har det tagit tid och än är det inte avgjort om vi efter ett par år någonsin ska få lyckan att bli gravida/föräldrar.
Det förvånar mig fortfarande att så fort man avviker från det ”normala” är det tunga kastrull locket på. Lyckas vi med IVF (eller misslyckas) är det jag som skriker ut det i världen. För vad är egentligen normalt? Jag vill göra min röst hörd och kanske hjälper jag en ensam stackare som är ledsen efter sitt 15 försök att bli på smällen. För hon ska veta att det finns inget normalt när det kommer till att göra barn. Det är ingen tävling.
Efter två år satt jag då i väntrummet på Fertilitetskliniken och kände mig för första gången under denna tid inte ensam. Det fanns fler som jag, många fler. Och ändå undrar jag; Varför sa ni inget?
Här kommer en KRAM!! <3 Önskar er all lycka & håller alla tummar att er dröm ska gå i uppfyllelse snart.
Men visst är det som du säger. INGEN vågar prata rakt ut om att försöka bli gravid för det ses som "fel". Vilket är helt absurt för det är så otroligt många som försöker LÄNGE & går på olika fertilitetsbehandlingar. men det kan man ju inte prata om. Jag förstår inte! Tänk vad mycket enklare det skulle vara om folk vågade säga rakt ut hur det är.
Jag ville väldigt gärna dela med mig då vi försökte, men kände att jag orkade inte med de där "tog det sig denna månaden"-frågorna. För berättar man så frågar folk, i all välmening såklart, men då man är mitt i försökandet så vill man INTE ha den frågan hela tiden. Eller "nu är det dags snart, heja på" liksom. näe. Det räckte att de få vänner som visste frågade ihjäl oss emellanåt. Puh!
Hoppas att historien kan få någon att känna igen sig & må lite bättre i sina försök. För det är skitjobbigt att gå igenom ensam. KRAM
Åh jag blir alldeles lycklig och sentimental när jag läser det här. Jag är så glad för er skull, fina, fina du. <3<3
Vi hoppas ha samma lycka som er snart att få ett till för att gro i magen.
TACK <3
Håller alla tummar & tår för er kära vännen!
Underbart!! kan bara tanka mig den kanslan nar du plusade 😀
Går inte att beskriva alltså! <3
Hej Jenny!
Älskar din fina blogg!
Jag är också gravid nu (första gången), och är i vecka 12. Det tog 7 månader för oss, känner igen allt det där med ägglossningstester och besvikelse månad efter månad när mensen kommer. Men sen tog det!
Ska bli så roligt att ”följas åt” under graviditeten!
Mitt illamående har börjat lägga sig, hoppas ditt ger med sig snart också.
kram!
Åh TACK!! <3 Jag blir SÅ glad av att höra det så du anar inte. Grattis grattis till er. vad roligt att följas åt! Underbart att ditt illamående lagt sig! Hoppas mitt med ger med sig snart 😉 KRAM
Ta hand om den lilla/e i magen så mormor får en fin födelsedagspresent❤️
Ja det kanske blir på dagen 😉
Ibland är ditt kommentarsfält verkligen en guldgruva. Vi har eventuellt tänkt börja försöka med första till sommaren och det är ju så himla svårt att veta vad man bör vänta sig. Tusen tack till dig och alla andra som delar med sig!!
Åh vad KUL att du tycker det!! <3 Jag har så underbara läsare alltså & blir verkligen jätteglad när vi kan hjälpa varandra! Önskar er all lycka! KRAM
Vad kul å läsa er historia, jag känner igen mig och jag kan nästan lova dig att ni får en flicka! Det är nåt magiskt med å få ett positivt grav. test!
Jag och min man hade varit tillsammans i fyra månader, bott ihop i två och blev väldigt överraskad när vi såg på stickan och vi skulle ha barn. Tvåan tänkte vi var lagom sådär med två år emellan och eftersom första kom väldigt snabbt så går säääääkert tvåan lika fort..det tog sex månader innan det blev ett plus, tre och fyra kom också bara sådär utan vidare…så vår lilla flicka på 6 år var den som tog tid pojkarna utan problem 🙂
Detta blir spännande att se vad som kommer..
Kram
haha så kul att du är så säker 😉 Vi får se om några veckor! 🙂
Och vad kul att du delar med dig av din historia! Så roligt att läsa! KRAM
Låter väldigt likt vår historia! Vi bestämde oss i april förra året att nu var det dags att börja försöka bli med barn. Så jag slutade med mina p-piller och började räkna dagarna och försökte klura ut när jag skulle ha ägglossning. Efter 7 jobbiga månader utan resultat beställde jag hem ÄL-test. Jag tog dem tre dagar i rad och dag tre visade det att nu så är det dags! Och ca 2 veckor senare var mensen beräknad att komma men när den var två dagar sen vågade jag mig på att ta ett grav-test och visst fasiken var det positivt! Den 21:e december fick vi våra två streck, bättre julklapp kunde vi inte fått! 😀
Åh vad fint att du delar med dig!! <3 Grattis till graviditeten & all lycka!!
Du är härlig! Huvudsaken den lille därinne stannar och mår väl 🙂 🙂
Ja så är det verkligen!!
Häftigt är det! Kroppen är fantasisk 🙂
Ja det är den verkligen!
Tusen tack för detta inlägg! Inser att jag borde köpa tester också! I början va det kul att försöka men det känns nästan för påtvingar att ha sex så ofta. Nu när man läser detta så känner jag lite mer hopp 🙂 lycka till med bönan i magen och fina August <3 Kramar!
Tack kära du <3 Och lycka till själv vännen! Jag vet att det är sjukt jobbigt att försöka & försöka & ha sex som på schema. Hua. Men det kommer hända. hang in there! Jag finns här om du behöver skriva av dig!
Jag säger som flera redan sagt, vad fint att du delar med dig. Vår väg mot graviditet var väldigt lik eran. Jag slutade med p-piller under tidig sommar och satte igång med ÄL test nästan direkt (hur många som helst i streck för att inte missa den!) utan att de visade på något under hela sommaren. Tidig höst hade jag ÄL för första gången. Sedan tog det 4 försök innan jag plussade i början av Januari. Owen var lika skeptisk till de där strecken (jag tog flera gravid-test såklart) som Andrew var haha. Det var nästan overkligt, och hur häftigt som helst!
Att ha långa menscyklar är förövrigt INTE kul när man försöker bli gravid 🙂
Tack <3 Tänk så fint när man äntligen plussar alltså efter allt det där försökandet & när man varit så ledsen emellanåt. Finaste presenten man kan få! <3
Ryser när jag läser! 🙂 Så fint att du återigen är så öppen, det är inte förrän man själv varit i den situationen som man inser hur ”svårt” det kan vara. Och, hur jäkla frustrerad man blir! Kul att få läsa er historia.
Jag köpte äl-test häromdagen som jag tänkt att vi kunde använda i syfte att undvika äl tills det blev dags för syskon (har ju liksom en liten bebis just nu) Döm om min förvåning när strecket var superstarkt första dagen och ännu starkare andra dagen och jag då tar ett gravtest som visar positivt. Haha! Chocken! Är riktigt glad och tacksam men med två mf i bagaget så har jag svårt att glädja mig innan jag ser ett litet hjärta slå. Jaha, vet inte varför jag skrev det här, var väl tvungen att få berätta för någon! 🙂 kram
Vad kul att du delar med dig!! Grattis till er <3 Jag håller alla tummar & tår att ni får se ett litet hjärta snart.
KRAM
så fint att läsa vännen. väntan är helt otroligt jobbig. man lever i ovisshet och vet ju faktiskt inte alls om det någonsin kommer gå vägen. redan efter månad två blir man ju otålig och vill inte vänta en dag till!
kramar.
Ja verkligen! Så viktigt att våga prata om & inte gå igenom ensam för det ÄR jobbigt. KRAM & jag tänker på er dag!
Vi körde på ägglossningstest direkt och hade turen att bli gravida på första försöket med dem. Jag hade dock trott att vi skulle behöva hålla på sex månader trots dem så jag blev väldigt överraskad (och livrädd!) när jag månaden efter gjorde gravtestet.
vad härligt ändå att det gick så fort för er!! <3
Hjälp vad jag känner igen mig i din berättelse! Vår etta var inte alls planerad utan ett misstag (verkligen ett misstag) och det gjorde ju att vi trodde vi var superfertila och skulle bli med barn på stört när vi började försöka med tvåan. Nu var det viktigt att jag skulle hinna färdigt vårterminen i skolan, men vi började i augusti 2012, inget hände. Inte i september heller. i oktober var jag så frustrerad att jag inte kunde tänka på annat. Och tack och lov blev oktober vår plusmånad, men det efter varannandags sex och kudde under rumpan/ligga still och allt möjligt.
Kul att du delade med dig!!
Åh GRATTIS till er! <3
Det känns bra att det var många som kände igen sig & tyckte om inlägget. KRAM
Hej Jenny! Jag har läst din blogg länge och följer dig även på instagram, men aldrig kommenterat tidigare. Först av allt, tack för att du delar med dig av ert liv och speciellt nu med den här berättelsen! Vårt första barn tog nästan ett år på sig, känner så väl igen alla de stadierna du beskriver. Jag upplever att de graviditeter som det pratas mest om är antingen de som blev till direkt eller de som tog flera år på sig (IVF osv.), vi andra som kämpat några månader eller mer pratas det inte så mycket om. Så många tankar och oro som hinner upplevas under tiden man väntar, utan tvekan det jobbigaste i mitt liv iaf. När jag blev gravid försvann ledsamheten sakta men säkert, dock kommer jag alltid minnas min längtan. Vi funderar nu på syskon och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot att börja försöka… Vad jag vill säga är TACK för att du nyanserar bilden av hur man kan bli gravid! Kram
Jag blir SÅ glad av din kommentar!! <3 Tack för fina ord & all pepp inför syskonförsök. Det är skitjobbigt men oj så värt det när man väl plussat <3 KRAM
Först vill jag gratti till graviditeten, grattis! Kul att hitta din blogg hos Elaine. och att få läsa om livet i Nashville. Jag är nyinflyttad i Sverige efter 15 år utomlands. Ska bli kul att följa din blogg! Hälsningar towe.
åh TACK 🙂 Vad kul att du hittat hit. Varmt välkommen! <3