Försökte hålla kidsen vakna igår på hemvägen då vi hämtat upp pizza och dom var supertrötta.
Jag – Who wants pizza?
August – ME!!
Jag – Me too!! ME ME ME! I WANT PIZZA! (superhögt!)
August – Stop screaming so loud, Jenny!
Jag – hahaha! Why do you say Jenny?
August – Because thats your name! Thats what you say when you answer your phone. You are Jenny!
Jag – Well thats correct. You’re a smart kid, August.
August – I know, Jenny.
hahahahahha!
Älskar den ungen så himla mycket alltså.
Hej! Du kanske har skrivit om detta tidigare men jag undrar varför du inte pratar svenska med barnen? Jag bor också i ett engelsktslande land men har alltid pratat svenska med barnen och de är helt tvåspråkiga nu.
Jag pratar svenska med barnen men inte alltid.
Om man vill att de ska bli tvåspråkiga så är det oerhört viktigt att vara konsekvent och att ALLTID prata svenska. ”En förälder ett språk” heter det och det funkar faktiskt. Men det är ju mycket jobbockså.
Amen allvarligt? Läser du ens den här bloggen? Sett inlägget om pekpinnar? Du tror inte att Jenny vet mycket väl att det ”bästa” (är ”bäst” verkligen bäst för ALLA?) sättet att få bilingual barn är att vara 100% konsekvent, men gör sitt bästa? Dvs det som, de facto, är bäst för hennes familj.
Tusen tack för ditt fina omtänksamma råd.. Zzz…….
Hahaha så söt och så smart såklart! <3
Ja han är så rolig ;D
Åh barn! <3
BÄSTA som finns <3
Haha spot on!!
Älskar honom så mycket, haha!
Hahahahaha jag döööööör vad rolig han är. Roligheten personifierad!
Han är så underbar ;D