Mammaliv i Nashville

Det är något som bubblat i mig länge. Att leva här i Nashville, där gammeldags könsroller lever kvar och samtidigt vara en del av en stark, underbar, feministisk grupp på internet i Sverige, skär sig något fruktansvärt.

Tankar flyger och jag undrar hur vi ska få rätsida på alla problem.
För det finns många problem, det kan vi inte sopa under mattan.

Min son älskar många olika saker. Han älskar Dinosaurier, Turtles, Super Heroes och att leka “krig”. “Pojkiga” aktiviteter.
Han älskar också att måla, hjälpa till att laga mat, vill gärna låtsas-sminka sig och han älskar att kramas och mysa.
Han får tycka om exakt vad han vill och det är ingen som berättar för honom vad han ska tycka om, men det som skaver i mig är att folk alltid måste påpeka att han är “så pojkig”, så tuff och cool, att de köper “pojkiga saker” till honom på födelsedagar och liksom förväntar sig att hans feminina sida kommer suddas ut när han blir äldre.
För han är ju en man. Han ska bli stark, beskyddande och ha ett viktigt jobb.

Och Astrid som älska bilar, som är en sjövild klätterapa, men också gillar att klä upp sig och leka med väskor- hon blir genast så otroligt berömd för hur vacker hon är och det måste påpekas om att hon i framtiden minsann kommer ääälska att shoppa, att bära vackra smycken och sminka sig. Att hon kanske kommer älska meka med bilar, det är det aldrig någon som säger eller uppmuntrar.

Min son får höra att han kommer älska att sporta och han kommer “jaga tjejer” med sina kompisar.
Min dotter får höra att hon kommer älska sätta sprätt på pengar och smink och att vi kommer “få det svettigt” för hon är så vacker och pojkarna kommer falla som furor.

Varför kan min dotter inte få leka med sina bilar i sin lilla klänning utan att det ska bli påpekat?
Kan man inte göra något “maskulint” när man bär feminina kläder? Och kan man inte göra något ”feminint” i maskulina kläder?
Måste fokus med en gång gå till att (kanske oavsiktligt men barn har öron och är inte dumma!) försöka ändra barns intressen till något som är mer.. “passande”? På grund av hens kön?

Och varför i hela friden försöker vi pracka på våra barn att det är okej för pojkar att “jaga tjejer” och att lära våra döttrar att pojkar kommer jaga dom?

Vi måste sluta trycka ner det andra könet med gamla mögliga könsstereotyper. Eller göra undantag i sociala regler för ett kön.
Ett kön får inte ha negativ laddning eller särskilda förmåner.
Som att man “springer tjejigt”, man är “en bråkig kille”, “killar kan inte sitta still och lyssna på fröken”, “tjejer kan inte vara lika bra chefer”.
Vi får inte trycka ner varandra eller placera i fack! Vi får inte berätta för våra barn vad dom kan och inte kan göra.
Eller vad andra kan och inte kan göra!
Eller vad de bör göra.
Det sätter sådana oerhörda gränser och begränsar våra barn från att tro på varandra och sig själva.
Jag biter mig själv ofta i tungan för att inte hamna i den karusellen!

För någon månad sedan gick jag till leksaksbutiken för att köpa en leksak till barnen.
Dom hade en superhärlig dammsugare som sjöng sånger och lät jättekul och eftersom båda barnen älskar att leka att dom städar, tänkte jag att det blir perfekt.
Men så kom mitt dilemma.
Det fanns en vit/blå och en rosa.
Vilken skulle jag välja?
Först blev jag arg på den rosa dammsugaren, för jag kände att den givetvis var tillverkad och marknadsförd till enbart tjejer och att tjejer minsann inte behöver rosafluffiga städverktyg för att kunna dammsuga.
Så jag sträckte mig efter den vit/blå och började gå mot kassan.
Men så plötsligt stannade jag upp.
VARFÖR skulle den “manliga” version vara bättre än den kvinnliga?
Ska jag lära min dotter att hon måste ha “manliga färger på verktyg” och undvika det rosa? Lär jag inte henne då att manligt är bättre? Att manligt är starkare? Att det som är ansett feminint inte är lika bra?
Varför är rosa fel? Varför har rosa blivit en sådan laddad färg?

Sänder vi inte fel signaler om vi lär ut att rosa är en svaghet?
Eller att man inte kommer bli man nog om man som pojke leker med dockor?
Blir det inte helt åt skogen?

Vi får inte trycka ner varandras kön i jakten på att bli jämställda.
Vad vi måste bli bättre på är att neutralisera hela alltet.
Det ska finnas rosa verktyg & blåa dammsugare.
Det är vi konsumenter som måste sluta reflektera över vad som passar vem, köpa en blandning av allt eller välja våra barns favoritfärg och sedan inte reflektera mer över det.

Vi ska inte lära våra barn att, att vara feminin är en svaghet. Vi ska inte lära våra barn att maskulinitet är en styrka.
Vi ska lära våra barn att båda är lika bra. Eller om man väljer ett mittemellan så funkar det utmärkt också.

Vem man än är – vi har alla samma förutsättningar.

Hur man än går klädd, så är man lika kapabel till att göra samma saker.
Vi får inte sätta gränser för våra barn och diskriminera. Och vi får verkligen inte säga att dom inte kan göra något eller bör välja en annan väg

Om vi bara slutar tuta i våra barn en himla massa värderingar utan istället låter dom lista ut allt detta själva – undrar hur samhället skulle se ut då, om 20 år?