De flesta har vänner som inte har barn. Och det är väldigt svårt som icke-förälder att förstå sig på föräldraskap och allt som kommer med en liten knodd. Jag har själv varit där, ställt frågor och suckat åt. Tänk vad jag ångrar mig nu när jag själv sitter här med två kids och FULL förståelse. Men det kan man ju inte veta innan man sitter i samma båt.
Här kommer därför en lista till alla icke-föräldrar med tips på 8 saker man aldrig bör säga till eller fråga en småbarnsförälder –
Oj vad trött jag är! Jag var uppe till 2 & drack vin med mina vänner igår
Obs att alla har rätten att vara trötta och JA ”barn är ett val”. Men faktumet är att det känns som ett hån när man kämpat med en helt annan sorts sömnlösa nätter, i något som känns som en evighet.
Men vad trött du ser ut!
TACK! JAG VET! Jag har inte sovit en hel natt på 4 år & har ikea kassar under ögonen som jag varje morgon försöker täcka med svindyr avancerad concealer.
Det är väl bara att pappan ge barnet ersättning så du kan få lite egentid om du är så trött?
BARA?! NEJ. Det är verkligen inget bara. Enbart förälder med flask-hatande barn vet att det är en kamp värre än ett världskrig att få ungen att dricka någon form av ersättning.
Har du gått ner all vikt efter förlossningen än?
Detta ämnet alltså. Vare sig man gått ner mer eller knappt något alls – Det ska aldrig frågas om. Faktum är – en människas vikt/kropp bör ALDRIG ifrågasättas eller pratas om om det inte bjuds in till diskussion. Kroppar måste sluta vara så jäkla intressant! Punkt.
Vill ni komma över ikväll på spontanmiddag runt 8?
SPONTANMIDDAG? KLOCKAN 8??! Are you freakin kidding me? Vid den tiden har vi redan ätit middag för flera timmar sedan och förhoppningsvis sover nästan hela familjen.
”Jag vet precis hur det är! Vår hund..”
DIN HUND!? Du jämför mina barn, med din hund? Det är absolut ett ansvarstagande med hund och hund kan vara väldigt krävande och utmattande. Men att jämföra ett barn med en hund, är helt åt skogen och det kan man inte förstå förrän man har barn själv.
”När jag får barn ska jag aldrig…. och dom kommer inte få äta… ”
Alla har höga ambitioner innan de faktiskt blir föräldrar, men don’t rub it in my face, det är inte snällt! Vi alla gör så gott vi kan.
Kommer du bli en såndär tråkig förälder nu som aldrig släpper loss och har kul och som bara pratar om dina barn?
Well. Livet ändras ganska drastiskt när barn kommer till världen och det är ganska oundvikligt att inte bli extra trött, att vilja prata om största kärleken i sitt liv och få lite annorlunda rutiner än innan. Du kommer förstå den dagen du skaffar barn själv. Tills dess- försök ha lite förståelse och ge mig inte dåligt samvete.
Livet en lördagskväll som 2-barnsförälder, klockan 7 ♡
Vad jag bara blev utmattad av att se alla dessa negativa kommentarer, jag kan säga att jag har två små barn i åldrarna 1 och 4 år, och jag lider av sömnsvårigheter, utmattningsyndrom, konstant huvudvärk, konstant stress, och 10% av min trötthet är ”pga mina barn”, men 90% är pga av mitt jobb, och jag kan klaga konstant på att jag är trött, och får höra av mina syskon ”skyll dig själv” (dom har inga barn) OCH när jag suckar över 4-års trotsen och min lilla över energiska 1-åring som är ÖVERALLT kan jag få höra av mina släktingar med ÄLDRE barn ”små barn, små bekymmer. STORA barn STORA bekymmer” eller ”vänta du bara till tonåren” och sedan det här med ”det finns dom som har det värre”
Jag tycker synd om flyktingarna, barn som svälter, djur som lever i fångenskap, barn och vuxna som blir misshandlade, och JAG skulle vilja vara den där super mamman som kunde hjälpa alla! MEN finns det någon chans att göra det när den ända egentiden på en hel dag är kanske (om man har tur) 2 timmar?
Så snälla VARFÖR inte ta detta med ett leende och diskutera med vänner om hur dom upplever allt?
Känner igen mig i mycket på det du skrev
Så sprid kärlek till varandra, vi alla har något att tampas med!
Ja sprid kärlek <3 HEJA DIG!
Håller helt med Tilda:)! Helt onödigt att ge dessa nedsättande kommentarer till folk som inte har barn.
Det finns så många anledningar till varför man inte har barn, jag har bekanta som inte kan få barn, inte träffat någon att skaffa barn med eller kanske inte vill ha barn.
För de första två grupperna, de som vill ha barn men av olika anledningar inte kan få det, blir dessa kommentarer faktiskt ganska smärtsamma. Det blir bara en jobbig påminnelse att man är ofrivilligt barnlös. Jag vet, för jag längtade efter barn ganska länge innan jag fick det. Kanske låter lite pretto, men jag är ärligt talat tacksam att jag fick kämpa för att få barn och därmed ha lite djupare förståelse för hur svårt detta kan vara. Och absolut INTE slänga ut sig sådana här kommentarer till folk som inte har barn, man har ingen aning om vad de går igenom! Jag hoppas verkligen du som skrivit den här artikeln kan ta till dig det.
Var finns det manliga perspektivet i denna text. Rubriken syftar till att det handlar om både mammor och pappor, men det handlar endast om hur jobbigt det är att vara mamma! Om en person säger till mig vad trött du ser ut så tar jag inte särskilt illa upp men så är det inte samma stigmata med Ikea kassar under ögonen för mig. Dessutom har jag inte gått ned alla kilon sedan graviditeten ännu. Men som man får man oftast inte det kastat i ansiktet på sig. Själv är jag småbarns förälder sedan 7 år tillbaka och älskar det. Nu börjar barnen bli stora och mer självständiga men det är fortfarande så att de kräver stor insats från mig som pappa. Det jag försöker säga är att det är ganska klassiska kvinnliga perspektiv som tas upp i texten men rubriken gör gällande att det handlar om både mammor och papper.
Måste påpeka det uppenbara; Om en rubrik antyder att texten är avsedd som information till folk som inte har barn, varför ifrågasätts det att man läser och har åsikter om texten om man inte är förälder…..?
Mitt förslag på rubriksättning är tex, ”Saker folk som inte har barn säger som gör mig tokig”.
Sen tycker jag att det är märkligt att man som förälder tydligen har monopol på vissa känslor och upplevelser. Samtidigt är det ju skönt att läsa texter som stärker en i sin övertygelse att barn är nåt andra kan producera. Själv prioriterar jag att tex sova minst ett 10 timmarspass i veckan… Jag gillar också att sova middag…. Because I can, liksom
Jag tycker det är lite fegt att skriva något väldigt fördömande och sedan hänvisa till att det är med glimten i ögat när innehållet ifrågasätts. Det känns snarare som att det är verkliga åsikter som lyfts fram men de ursäktas som ett humoristiskt inslag. Jämför med rasistiska/sexistiska ”skämt” etc. Detta är givetvis draget till sin spets, vill säga det innan någon blir kränkt och uppfyller Goodwins lag.
De som ifrågasätter varför ”skeptiker” läser ett dylikt blogginlägg bör kanske begrunda rubriken. Rent krasst framgår det inte att inlägget vänder sig till småbarnsföräldrar. Dessa bör rimligen redan känna till innehållet. Baserat på rubriken tycks inlägget snarare vända sig till personer utan barn som då utlovas en chans till inblick och ökad förståelse. Ett sådant inlägg skulle man läsa antingen för att man själv funderar på barn, eller för att man inte gör det. Oavsett så är det knappast uppskattat att bli ihopbuntad i en homogen grupp som framställs som oempatisk och dum i huvudet för att man (ännu) inte har upplevt den speciella bördan av att vara förälder.
Det är en sak att stötta andra i samma situation och igenkänningshumor behöver inte vara fel men det är knappast nödvändigt att stöttning kräver att man nedvärderar andra som står utanför den egna gruppen. Det påminner lite väl mycket om mobbning. Det här är delen med den konstruktiva kritiken; att man kan skriva humoristiska inlägg utan dryga och rent av nedvärderande inslag. =)
Jag planerar mitt första barn, efter mycket om och men, och oavsett vad som händer önskar jag innerligt att jag inte blir en arrogant förälder som ser ned på alla andra utan barn. Jag trodde att jag ville leva utan barn, nu verkar det inte bli så. Redan nu avundas jag dock de som valt bort barn, fastän jag har all möjlighet att göra det själv. Efter mycket efterforskning kom vi fram till att det trots allt känns rätt med barn.
Ytterligare lite konstruktiv kritik; säger inte att alla, eller någon här gör det men oavsett så känns det faktiskt inte helt ok med föräldrar som deklarerar för blivande föräldrar i stil med ”vänta bara” och ”ni har ingen aning”. Varje människa är en individ, det gäller både föräldrar och barn så dylika uttalanden känns faktiskt väldigt generaliserande och inte vidare empatiska. Att döma av kommentarerna här så skulle det nästan kunna vara av samma art som de i inlägget; oigenomtänkta och inte särskilt hänsynstagande till den andres situation. Det är lite arrogant att applicera anekdotisk bevisföring även om många aspekter av föräldraskapet säkerligen är lika. Men vad hände då med den positiva uppmuntrande attityden som efterfrågas här och som tycks vara rådande mellan de som redan har barn? Antingen bör man stötta på riktigt och varna för fallgropar utan ett okunstruktivt ”vänta bara” eller så är man tyst. Det tycker i varje fall jag verkar vara det bästa, någon annan får gärna tycka annorlunda.
För att slutligen svara för vad jag lägger min energi på just nu är det att samla information och besöka olika föräldrasidor etc. Således anser jag att min närvaro här är full legitim.
*Stående applåd*
Bästa kommentaren i hela listan!
Mycket bra inlägg!
Den bästa kommentaren! Du satte huvudet å spiken!
Haha spot on! Vissa som kommenterar här behöver verkligen se över vad de lägger sin energi på i livet. Lööööv 😀
Så sant!! Väldigt igenkännande o rolig att läsa.
Word!!
punkten du skriver om kroppen är sååå sant! Jag blev så j*kla besviken på mig själv tre månader efter förlossningen för att jag inte kom i mina gamla jeans. Tre månader?! De är så höga krav samhället sätter på våra kroppar, speciellt i min ålder (22). Den besvikelsen slutade med att jag svälte mig själv och gör fortfarande. Sist jag köpte jeans fick jag gå till kassan och be om xxxs för att slippa gå till barnavdelningen. Vad är de för sjukt beteende? Tänk på vad ni säger gott folk, tänk på vad ni gör och hur de påverkar. Vi är fina som vi är. Låt ingen annan än du själv sätta krav på hur du ser ut <3
Superkul lista, för mig som är mor o mormor ! Fåniga människor som måste gnälla, läs nåt annat då kan man tycka ……. Fy så tråkigt livet blir utan glimten i ögat – stackars er
Ja livet blir inte lika kul utan glimten 😉
Efter jag fått mitt fjärde barn och i samma veva hämtade hem en 15-veckors Amstaffvalp, så tror både hund å unge att dom heter Nej, Fy och Inte tugga på den där! (Å nej, det var inte mitt smartaste drag! Kommer få slita ont länge Tack vare den hormonstormen!)
hahah. Förlåt men det lät så kul! Hundar kan vara väldigt mycket jobb! HEJA HEJA DIG! Kämpa på <3
Hållet med om mkt men det här med hund. Hade hund långt innan vi fick barn. Den har kräkts hela natten man var vakat man har rastat flera ggr i h nattetid pga magsjuka…
Man kan vabba med barn men blir hunden sjuk… Sömnlösa nätter och när dom är valp ! Inga amningshormoner där inte. Och hundarna innan bebis var våra bebisar 100%. Nu har vi två underbara en storebror med fyra ben och en liten med två. Man älskar dom så det gör ont båda två.
Man förstår inte hur det är att få barn förrän man får det själv. Men man försår inte heller hur mkt en hund kan vara som ett barn för en om man inte själv haft ngn!
Nej inlägget är skrivet med glimten i ögat 😉 Såklart hund kan vara sjukt jobbigt. Vi hade massor med problem och jobb när mally var liten och det var hemskt uttmattande. Inlägget var ironiskt och skämtsamt som alla andra listor jag skriver, hehe 🙂
Jag, som mamma till en 1-åring som knappt sovit en hel natt sen han föddes, fick frågan ”Du vet känslan när du sovit så länge så du känner dig uttråkad?” Visste inte om jag skulle skratta eller gråta!
hahahah GRÅT!! <3 KÄMPA PÅ!
3:an o 5:an är så klockrena!
;D
Fast en hundvalp är jobbigare än en unge faktiskt så då kan man få jämföra
Inlägget är skrivet med glimten i ögat 😉
Punkten med hund kan jag ändå förstå, vi har både hund och bebis och ibland har det varit jobbigare med hunden än med bebisen. Men det är ju så klart individuellt – vår hund är adopterad och kommer från hemska förhållanden och kan inte vara själv i ens fem minuter.
Med andra ord kan vi inte handla tillsammans, inte äta ute, besöka människor då han inte kan åka kollektivtrafik en längre stund än 15 minuter. Allt detta kan vi göra med vår son däremot. I enskilda fall kan vissa hundar vara till större besvär än en 6-veckorsbebis. 🙂
Självklart! Vår hund kissade nonstop av någon underlig anledning i flera veckor och vi hade KAOS hemma, haha, så jag vet verkligen att hund kan vara mer jobb! Inlägget var med glimten i ögat 😉
haha! Bra lista 🙂 Själv har jag både hund och baby och måste dock säga att för vår del finns det massor av bra och roliga jämförelser. Har suttit och fnissat kring jämförelser med kompisar som även de har hund och barn så det verkar inte bara vara jag. Ledordet måste nog vara precis som du säger – glimten i ögat! Tack för en bra blogg!
Glimten i ögat! 😉 Precis! <3
Så klockren lista! Gigantisk igenkänningsfaktor och skriven men sån humor och såklart att de som inte har barn kan förstå. Att vara mamma är både skitjobbigt vissa gånger och det bästa som finns andra gånger men aldrig skulle man byta bort sina barn mot någonting. Självklart kan personer utan barn vara trötta(och har lika stor rätt till det), men att vara trött när man är mamma är på ett helt annat plan. Precis som allt annat, därmed inte sagt att man förtjänar dålig sömn, ingen egentid bara för att man valt att skaffa barn som många gärna anser..
Men precis så! Och som att folk utan barn inte också väljer (många ggr) skäl som gör att de är trötta? Att gå ut och dricka eller dylikt är väl lika mycket ett val haha..
Eller att arbeta mycket och inte ha tid med tid för sig själv är ju också ofta självvalt. Det mesta är självvalt, på något plan, bortsett från sjukdomar. Vad gäller det så kan inte att det finns sjukdomar göra att man inte får känna trötthet eller andra negativa känslor inför saker och ting. Det är helt orimligt att begära. Någon har det alltid värre men det är irrelevant.
Sååå.. Detta är ju en lista från föräldrars perspektiv, till de som tar illa upp: ta det lite chill och med lite humor liksom 😉 allt behöver inte vara dödsallvarligt! 🙂
PRECIS 🙂 Tack för fin kommentar! <3
Har man tex inte sovit pga utmattningsdepression kan jag lova dig är ett helvete jämfört med att inte sova pga barn. Allt är inte svart eller vitt. Finns anledningar som är tusen ggr ”värre”;)
Ja det finns alltid de som har det värre, såklart! Men nu var det ett kul lättsamt inlägg med glimten i ögat från föräldraperspektiv 😉
Klockren lista, och jag känner igen mig i praktiskt taget varenda punkt! Håller med inlägget ovan, VARFÖR går man in o läser en blogg som riktar in sig till småbarnsföräldrar och med rubriken ”8 saker man ej bör säga till en..” För att sedan klanka ner på hela texten som inte är fakta utan bara lite humoristisk bara för att man själv kanske inte har barn eller känner igen sig av någon anledning! Varför tar man upp att ens vän har astma eller cancer, det är jättesorgligt och vi alla har någon i vår närhet som har det, MEN snälla!!! Vad har det med bloggen att göra. Kan vi inte bara få skratta, le eller få lite glädjetårar ibland utan att någon ska komma med en onödig och negativ kommentar!! Så trött på allt negativt och tråkigt som händer i världen, men detta inlägg gjorde i alla fall MIG glad 🙂 yo go girl 😀
Åh vad glad jag blir av din kommentar <3
Internet har gjort folk galna. Vi behöver varandra! Om du inte kan säga något snällt så säg inget alls. Ska du ge kritik så ska man också ge förslag på förbättringar, konstruktiv kritik. Jag är inte så bra på att skriva men tycker om att läsa (även banala saker som vad vänner utan barn säger) och om du inte tycker om vad du läst så gå vidare. Varför klicka på länken eller vad du nu gjorde för att läsa en mammablogg om du bryr dig så mycket om flyktingar och alla de som har det värre än mammor i Sverige? Samhörighet är det som stärker ett samhälle och ibland för vissa/många så är det någons ord om sin vardag i en liten blogg om att vara mamma. Alla utan barn är okänsliga då de inte förstår, alla kan inte förstå allt. Mina vänner ursäktar sig när de klagar för att jag är sjuk och jag rättar dem varje gång för deras problem är viktiga för dem och därför mig och så är det bara. Men klart de säger saker som sårar utan att de vet om det men jag vet att de kommer förstå när de får barn och då jävlar kommer de att förstå . Det är skillnad på empati och medkänsla.
Du satte huvudet på spiken!
”Alla utan barn är okänsliga då de inte förstår” skriver du. Jag kryper tamejfan ur skinnet, hur kan du säga något så generaliserande, nedvärderande och FEL om en hel grupp människor, och därefter komma dragande med snack om empati och medkänsla?! Ta det som konstruktiv kritik: skriv inte saker du inte har belägg för.
Vad jag är trött på är självrättfärdigande föräldrar som säger saker som ”innan du har barn kan du inte förstå”, som om jag vore dum i huvudet bara för att jag inte fött barn! Det är en så dum och oigenomtänkt sak att säga att jag inte känner mig minsta sugen på att ”förstå” vad det nu är ni fattat enbart genom ert barnafödande.
Jag håller så fullständigt innerligt med dig Molly. Jag har vänner med barn och jag är så trött på ”du förstår inte för du har inte barn”, det gör mig lite mer sugen på ovan nämnda vinflaska snarare än föräldraskap.
Haha vår hund. Jag dör så roligt.
En sjukt dålig jämförelse btw.
haha eller hur? 😉
Tänkte också lite på det Anne skrev. Förstår att inlägget är skrivet med glimten i ögat, men tänker att det finns 1000 anledningar till att en människa inte får/kan sova, barn eller ej. När jag var som tröttast för ett par år sen med ständigt uppstyckad sömn varje natt på grund av två små barn (längtade så efter att få vara ensam en stund) så fick jag lite perspektiv när en kollega berättade sin ”historia”. Hon är singel och lever ensam med svår astma. Jag blev så berörd när hon berättade om skräcken för att få andnöd mitt i natten och dö i sömnen, vilken ångest hon hade för ensamheten och att vakna panikslagen utan någon att kunna prata med. Ibland kunde hon sova över hos sin mamma, men det funkade inte alltid. Tänk vilken välsignelse att alltid ha människor runt sig, vilken trygghet egentligen. Är nog väldigt ödmjuk inför vad som kan orsaka sömnbrist… Men som sagt, förstår ditt inlägg och stör mig ju jag med i smyg när en annan barnfri kollega berättar om sin tuffa morgon då hon spillde kaffe på hela köksbordet och blev försenad… Men skrattar nog mest ändå. 😉 Hatar att skriva någon på näsan (offentligt alltså). Kram och tack för bra blogg!
Åh ja jag förstår ju verkligen ”piken”! Jag tycker alla ska få klaga och har rätten till att gnälla om man är trött etc.
Varför jag reagerade på hennes kommentar är för att hon enbart skrivit skruttiga halvgnälliga kommentarer och aldrig en enda som ens är liiiiite gullig liksom 😉 Bara ute efter att påpeka och gnälla på mig, hehe.
Varför ska inte någon annan kunna komma med en kommentar om att den är trött pga vad som helst bara för att du är överkänslig och tycker att du aaaaaldrig får sova. Sånt här fattar inte jag. Jag kan faktiskt tycka att en influensa är jobbig fastän min syster har cancer. Det finns alltid någon som anser sig ha det värre och antagligen har det också. Då tycker jag inte att du ska klaga så mycket som du gör i din blogg: tänk på alla människor som är på flykt. Förstår du principen? Vad ska då vänner vara till för om man inte kan prata med varandra som balanserade människor?
Jag förstår precis hur du menar! Jag tycker alla ska få klaga och gnälla! Inlägget är skrivet, som 99% av alla inlägg i bloggen, med glimten i ögat 😉
Håller HELT med Annie. Varför ska andra sluta prata om problem med trötthet?!?! Det andra håller jag mer eller mindre med om men just den kommentaren var faktiskt idiotisk. Varför kretsar världen kring ditt (eller ”mammans” liv? Ska vännerna helt anpassa sig efter vad du känner så är du ingen vidare vän tycker jag. Allting är relativt och alla har sina problem – problem som inte försvinner bara för att någon annan har problem.
så jävla klockrena punkter Jenny! Så sant! Födde barn för 4 mån sen o får ofta höra att jag har en putmage kvar! Suck! O ”det är väl bara att R ger L flaskan så kan du följa med o festa” aa visst! L tar flaskan men inte ersättning. Hur roligt är det o pumpa? Inte så att jag kommer amma L tills han är 15 år! Jag kan följa med när han blir äldre 😉 // trött två barns mamma!
HEJA DIG <3 KRAM!