Mammaliv i Nashville

Idag är det 6 år sedan jag sprang in i mannen i mitt liv.
Ni har många gånger frågat om HUR gick det egentligen till när vi träffades – so here we go!

Det var Lördag, jag var Au-Pair i CT & hade varit i USA 2 månader.
Varje helg åkte jag in till NYC för att upptäcka staden, ha kul med mina vänner & bara leva livet.
Denna helgen åkte jag in till The City för att möta upp ett par killar jag börjat umgås med lite.
Dom fet-dissade dock mig för någon hemmafest i Brooklyn, så jag satt ensam & förvirrad på Grand Central. Klockan var runt 9 & jag hade ingenstans att ta vägen. Alla tjejer jag brukade hänga med var upptagna/jobbade/reste.
Men så ringde jag min vän Sabina, som hade sin mamma i stan & bönade & bad att hon skulle hänga med mig ut en sväng.
TACK OCH LOV så hakade hon på, för annars hade jag nog tagit tåget tillbaka till CT.
Vi tog en taxi till West Village som är superhärligt dagtid. Men det hade förvandlats till College Douchebag central. Sportbarer, fulla 21-åringar i piketröjor & khakibyxor. Inte vad vi tyckte vad kul!
Så vi bestämde oss för att fråga nästa person vi såg, som såg BRA ut – VART SKA VI GÅ!?
Vi kände oss helvilse.
Och efter en kort promenad stod Andrew & hans kollegor utanför en bar.
Sabina fick tåga fram, för jag vågade inte, haha.
Vi började prata & efter en stund bjöd dom med oss ner till baren dom hängde på.
Det var en supersmal trappa ner till en bar lite under marken & den var extremt liten.
Dom sålde bara öl & spelade superhög rockmusik.
Där hängde vi & var supernöjda i flera timmar. Dock pratade jag ingenting med Andrew utan bara med hans vänner. Han var totalt ointresserad över att prata med någon överhuvudtaget.
Efter ett par timmar blev vi medbjudna till en annan bar & vi hakade på.
Det var någon slags hemlig lösenords-innepinneklubb FULL av droger. Jag var så otroligt obekväm & kände mig inte vidare nöjd.
När vi varit där någon timme vände sig Andrew till mig & började prata för första gången på hela kvällen.
Och det var någonting mellan oss med en gång.
Efter denna meningen är det censur, hahaha.

Men vi visste båda två att det var något väldigt speciellt med en gång.
Sedan dess har vi hängt ihop & 6 månader senare gifte vi oss i New York City Hall.

Andrew är min bästa vän här i livet. Den enda människan som verkligen förstår mig på djupet. Som fattar hur jag funkar. Som kan läsa mig som en bok.
Vi kan bråka & tjafsa & allt kan kännas SKIT, men inte för en sekund har jag tvekat eller känt att kärleken svalnat.
Varje dag, varje vecka, varje år – växer & växer min kärlek.
Jag är så tacksam att ha honom i mitt liv. Att dela allt med honom.

Han är min själsfrände & jag älskar honom mer än jag trodde var möjligt.